God jul önskar Majblomman!

Inför julen är det många som reflekterar över dess betydelse, och vad det innebär att inte kunna fira den som man önskar. Familjer som inte har råd med julklappar eller att åka och träffa släkten, eller ens att köpa julmat. Många söker också pengar för vinterkläder och skor som behövs när kylan kommer. Majblomman har fått in mängder med bidrag från givmilda givare över hela landet, stora såväl som små. Både privatpersoner och företag har, precis som uttrycket många bäckar små…, bidragit till att vi har kunnat ge extra bidrag inför julen, och även att vi kan dela ut pengar inför sportlovet. Ett stort och varmt tack till er alla för att ni stödjer Majblomman och vårt arbete för de ekonomiskt utsatta barnen. Era bidrag gör stor skillnad, det vet vi.

Generalsekreterare Lena Holm tog emot TV4-gruppens
generösa julgåva tillsammans med Charlotte af Klercker från
Majblommans lokalförening i Stockholm. Pengarna kommer
att fördelas till barn över hela landet. 

Vi vill rikta ett särskilt tack till TV4-gruppen, som istället för julklappar till personalen skänkte 150 000 kronor till Majblomman, att fördela till barn över hela landet. Flera andra företag har skänkt mindre men fortfarande mycket generösa gåvor istället för julklappar till personal och kunder.  

Ett varmt tack till alla givare! Jag vill också uppmärksamma och tacka Majblommans tusentals fantastiska volontärer runt om i landet, som ser till att era pengar kommer fram och omvandlas till julmat, julklappar, varma vinterkläder och annat som hör årstiden till. 

Kristinehamns kommun utbildar personal och politiker i barnfattigdomens villkor

Idag medverkar jag på seminariet Barn i ekonomiskt utsatta familjer i Kristinehamn. Kommunen har bjudit in mig att hålla ett föredrag om Majblommans syn på barnfattigdom och vad kommuner kan göra för att mildra effekten.

Kommunen tog förra året ett lovvärt initiativ, då kommunstyrelsen gav socialnämnden i uppdrag att genomföra en kartläggning av barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer i kommunen. Man skulle också ge förslag på hur deras situation skulle kunna förbättras. En handlingsplan utformades tillsammans med skolförvaltningen. Planens huvudsyfte är att öka barns och ungdomars möjligheter till en aktiv fritid och kommunen har därför börjat erbjuda en rad gratis fritidsaktiviteter, gratis badbussar och utvecklat samarbeten med kommunens idrottsklubbar. Seminariet är också en av punkterna i denna handlingsplan och ska bidra till att öka kunskapen om barnfattigdomens villkor och effekter bland personal och andra berörda.

Bland deltagarna finns politiker från flera förvaltningar, medarbetare från skola och socialtjänst, föreningsrepresentanter och studieförbund. Jag ser med spänning fram emot att få prata inför och med denna intresserade publik, och höra mer om kommunens arbete och framtidsplaner!

Det civila samhället – en viktig del av ett demokratiskt och socialt hållbart samhälle

Majblomman, liksom alla andra verksamheter i det civila samhället, vilar på de människor som engagerar sig ideellt. I vårt fall handlar det i huvudsak om människor från skolans och hälso- och sjukvårdens världar som kompletteras av en lång rad skilda kompentenser från andra områden. Men alla med samma mål för sitt engagemang: att göra något för de barn som far illa i vårt samhälle. Och det är det som gör det lätt att engagera människor i Majblomman – man kan göra något för barnen på hemmaplan, på den egna orten. Särskilt om man arbetar nära barn ser man att det finns många barn som saknar sådant som andra tar för givet. Majblomman erbjuder en konkret arena för det engagemanget.

Den nyligen släppta rapporten Framtidens civilsamhälle från Framtidskommissionen visar att ideellt arbete har förblivit starkt och stabilt under de senaste tjugo åren, trots farhågor om att det ideella engagemanget skulle vara på nedgång. Varannan svensk engagerar sig ideellt. Sverige har en med internationella mått mätt mycket hög aktivitet i den ideella sektorn. Men det sker förändringar när allt fler engagerar sig under kortare tid och mer flyktiga former än tidigare.

Rapportförfattaren Tobias Harding reser ett antal viktiga frågor: hur ska staten och det civila samhället samverka i framtiden? Hur ser det ideella engagemanget ut och hur påverkar det den demokratiska processen?

I den senaste socialchefsrapporten från fackförbundet Vision menar 9 av 10 socialchefer att de kommer att bli allt mer beroende av den frivilliga sektorn framöver. Men bara 1 av 10 har fungerande samarbeten. I rapporten från Framtidskomissionen talas framför allt om civilsamhället som leverantör av välfärdstjänster, och om statens ekonomiska stöd till civilsamhället. Men i Majblommans relation till socialtjänsten handlar det mycket om att utgöra ett komplement till det stöd som samhället kan ge, där vi kan ge ekonomiska bidrag för att barn i ekonomiskt utsatta familjer ska kunna få något som det allmänna inte kan bidra med. Där jobbar vi för att öka kunskapen om oss och vår verksamhet bland socialsekreterare.

I rapporten från Framtidskommissionen finns också tankar om vad som händer när en organisation professionaliseras, då allt fler organisationers medlemmar enligt Tobias Hardin tappar i makt, till förmån för de anställda. Majblomman går inte åt det hållet. Vi har en väldigt platt organisation. Vi strävar ständigt efter korta beslutsvägar och en nära kommunikation mellan lokala representanter och riksförbundet.  Vi har inga mellanled i form av distrikt med egna kontor, utan nära 700 lokalföreningar med tusentals volontärer, och ett litet kansli med 7 anställda. Kansliet är en serviceorganisation, som förutom att vi servar lokalföreningarna med allt som behövs runt insamlingen också driver Majblommans gemensamma riksprojekt – vårt sommarläger på Galtarö, folk- och opinionsbildning runt frågor vi uppmärksammar genom våra bidragsansökningar, samt bidrag till forskning runt barns hälsa. Organisationen ska vara kvalitetssäkrad, även våra volontärer ska hantera till exempel bidragsansökningar utifrån etiska riktlinjer och gemensamma beslut. Men vi kommer aldrig att bli en toppstyrd organisation utan barns aktuella behov ska alltid styra vår verksamhet.

”Framtidens civilsamhälle” är skriven av Tobias Harding, filosofie doktor vid Linköpings universitet. Med det civila samhället menar man alla de organisationer och initiativ av olika slag som samlar ideella krafter.  Rapporten är en underlagsrapport till Framtidskommissionen, som leds av statsministern och har i uppdrag att kartlägga framtida utmaningar för Sverige. 

Majblomman kandidat till utmärkelsen Årets Lobbyist

I Resumé, branschtidningen för medier och marknadskommunikation, kan man läsa att jag är en av kandidaterna till utmärkelsen Årets Lobbyist för Majblommans arbete med att driva frågan om barns rätt till glasögon.

Vårt arbete med att folk- och opinionsbilda om att många skolbarn tvingas avstå från glasögon då föräldrarna inte har råd sträcker sig många år tillbaka i tiden. Vi har inte gett oss, och nu börjar det ge utdelning. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga landstingens bidrag. Flera landsting har också på egen hand beslutat att utöka sina bidrag att omfatta skolbarn. Stockholms landsting har återinfört bidraget efter flera år utan något bidrag alls. Att själva arbetet som har lett fram till dessa framsteg nu uppmärksammas av experter på kommunikationsområdet är förstås mycket hedrande.

Budskapet rör vid många hjärtan. Och det ska det. Barn i Sverige har rätt till hjälpmedel, men många landsting snålar när det kommer till glasögon för skolbarn. 29 700 skolbarn i Sverige har fått vänta på glasögon då föräldrarna inte har råd. Ungefär 10 500 av dem väntar i minst ett år. Det är lätt att förstå hur det kan påverka både skolgång och fritid för de här barnen.

Bland de övriga kandidaterna till Årets Lobbyist finns bland annat RFSL och HBT-rörelsen, SAAB, Sjuksköterskeupproret, Lärarnas Riksförbund och dataspelsbranschen. Vinnaren utses den 14 november. 

Dyrt i längden att rusta ned omsorgen om barnen i tuffa tider

Det talas om att en ny våg av varsel är på väg. Det skapar otrygghet vid köksborden och ända in i barnrummen. Nu är det viktigare än någonsin att hålla tag i tryggheten runt barnen. Att inte dra ned på skolan, fritidsverksamheten, socialtjänstens pengar för barns behov och så vidare. Barn, som har väldigt lite att säga till om i vårt samhälle, ska inte bli offer för neddragningar.

Istället uppmanar jag kommuner att vara offensiva och satsa, även i tuffa tider. Studier visar att det går att räkna på hur kommunerna sparar pengar på tidiga insatser. Motsatsen, att dra ned på omsorgen om barnen, riskerar att få konsekvenser på längre sikt, både för samhällsekonomin och för enskilda individer. Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har intresserat sig särskilt för de sociala och ekonomiska konsekvenser som ett ekonomiskt utanförskap för med sig, både i nuläget och i framtiden. De förespråkar sociala investeringsfonder, där man avsätter pengar för sociala investeringar som ska minska kostnader på sikt. Pengarna kan trygga långsiktiga lösningar och visar på ett klokt tänk – från den kortsiktiga synen på sociala insatser som brända pengar i årets budget, till sparade pengar i framtiden. För att inte tala om de mänskliga vinsterna. Det går inte att räkna på vad utanförskapet kostar individen. Men det går att räkna på kommande kostnader för arbetslöshet, sjukskrivningar och kriminalitet.

Ett antal svenska kommuner har inrättat sociala investeringsfonder. Norrköping, Malmö, Tomelilla och Umeå är några av dem. Norrköpings kommun driver bland annat ett projekt med pengar från sin fond som ska hitta orsakerna till, och förhindra skolfrånvaro hos barn. I Umeå driver man bland annat ett yrkesförberedande gymnasieprogram för elever med ADHD och ADD, och ett utbildningsprogram för att säkra kompetensen hos socialarbetare som möter barn, unga och familjer. Även om det ännu bara är ett fåtal kommuner som startat med sociala investeringsfonder är det början på ett nytt och friskare synsätt på sociala satsningar. Det gäller också de kommuner som har valt att organisera sig så att olika förvaltningar kan samarbeta i frågor som rör barn och unga.

Det är viktigt att lära av historien. Minns 90-talet och hur nedskärningarna drabbade barnen. Låt oss inte göra om det misstaget. Våga satsa framåt. Det kommer att löna sig.

Barnen kommer i kläm när socialsekreterarna inte får tillräckliga resurser

Hårt pressade socialsekreterare och klienter som kommer i kläm. Det rapporterar Akademikerförbundet SSR. Majblomman hoppas att den här frågan får den tyngd den förtjänar, och att våra politiska beslutsfattare ser konsekvenserna av att snåla i denna viktiga del av vårt gemensamma skyddsnät. I slutändan drabbas barnen hårt, mycket hårt, när socialtjänstens pengar inte räcker till.

Det här är något som vi på Majblomman har mött, många gånger. Det är naturligtvis inte acceptabelt att barnen inte får sina behov tillgodosedda. De möten vi har haft med tjänstemän från socialtjänsten visar att de verkligen vill hjälpa sina klienter. Men resurserna är knappa. När pengarna inte räcker letar handläggarna efter fonder och hjälper till med intyg, de gör allt de kan.

Många hjälper familjer att söka pengar från Majblomman. Majblomman har en viktig roll i nätverket runt barnen, tillsammans med bland andra socialtjänsten men också skolan. Vi ska komplettera samhällets stöd, och nu laddar vi för att att utöka vår dialog med socialtjänsten runt om i Sveriges kommuner för att kunna jobba ihop på ett ännu bättre sätt. 

Tusentals barn i Sverige väntar fortfarande på de glasögon de behöver

Idag, den 11 oktober, är det World Sight Day, instiftad av WHO för att lyfta fram människors rätt till god syn. Även i Sverige finns det anledning att uppmärksamma dagen. Tusentals skolbarn får inte de glasögon de behöver, det visar Majblommans undersökningar. Landstingen måste börja tolka lagen betydligt mer generöst än vad man gör idag och det snarast. 

Ansvaret för medicinsk behandling och personliga hjälpmedel ligger enligt hälso- och sjukvårdslagen hos våra landsting. För barn i skolåldern är glasögon ett hjälpmedel för att korrigera en synnedsättning. För mindre barn, upp till 8-10 års ålder när synen fortfarande utvecklas, är glasögon att betrakta som medicinsk behandling. Om problemen inte behandlas kan de få omfattande konsekvenser, t ex synnedsättningar som inte går att behandla senare. Vissa tillstånd kan till och med leda till blindhet.

Majblomman menar att det är en rättighet för barn att få hjälpmedel vid funktionsnedsättning eller som medicinsk behandling, oavsett var man bor i landet och oavsett hur föräldrarnas plånbok ser ut. Glasögon borde vara kostnadsfritt för barn, på samma sätt som hörapparater är det. Det är alltså en barnrättighetsfråga. Men kostnadsfria glasögon skulle särskilt mildra effekterna av barnfattigdom och ge fler barn bättre förutsättningar för en lyckad skolgång.

Alla landsting ger nu bidrag för mindre barns glasögon, men i varierande omfattning. Och bara en bråkdel av landstingen ger bidrag till skolbarns glasögon. Regeringen har glädjande nog gett Socialstyrelsen i uppdrag att utreda barns behov av glasögon och hur landstingens bidrag ser ut.

Majblommans sifo-undersökning från i våras visade att 10 500 skolbarn inte har fått glasögon på ett helt år, trots att de behöver. Ytterligare 16 000 skolbarn har fått vänta i tre månader eller mer på glasögon. Bakom de här siffrorna finns barn som har svårt att hänga med i skolan och på fritiden för att de inte kan se ordentligt. Det handlar om en hel termin eller mer. Ett år är också lika lång tid som Socialstyrelsen fått på sig att genomföra sin utredning. Det hinner hända mycket i ett barns liv under den här tiden.

Socialstyrelsens utredning ska redovisas senast den 1 juni 2013. För oss på Majblomman är dock bilden klar: Vi har redan kartlagt hur bidragen ser ut i alla landsting, gjort en kunskapsöversikt med hjälp av experter och gjort beräkningar på hur många barn som behöver glasögon. Majblomman har drivit frågan i många år, den har sin grund i det behov vi möter i barnfamiljers bidragsansökningar till våra lokalföreningar.  Bilden är oroande. Samtidigt sker det förändringar till det bättre: Flera lågprisaktörer har kommit in i glasögonbranschen de senaste åren. Genom upphandling borde landstingen kunna få riktigt bra priser. För en enskild familj, med små eller inga marginaler, kan glasögon däremot fortfarande vara en omöjlig utgiftspost. 

Sedan Majblomman började uppmärksamma landstingen på problematiken har några av dem tagit ett barnrättsperspektiv och beslutat att ge bidrag även under skolåldern.  Men fler landsting behöver tolka lagen mer utifrån barnets perspektiv än vad man gör idag. Det är svårt att sätta en prislapp på sämre självkänsla, utanförskap och sämre skolresultat. Det är lättare att räkna på vad det kostar att bekosta extraundervisning. Jag vågar påstå att glasögon till de här barnen skulle vara en betydligt billigare lösning, både för individen och för samhället.

Läs gärna mer i vår rapport Majblomman om skolbarns rätt till glasögon. 

Majblommans bidrag till barns fritidsaktiviteter ökar

Riksidrottsförbundet rapporterar att många barn som vill idrotta inte får det då familjen inte har råd. TV4 uppmärksammar detta i en rad inslag i veckan, bland annat deltog jag i ett samtal i Nyhetsmorgon. Med i inslaget var också Susanne Wadell, fembarnsmamma som inte har råd att låta barnen gå på fritidsaktiviteter. Hon är en hjältinna som delar med sig av sina erfarenheter och förklarar hur det är att tvingas prioritera mellan sina barn.

Problemet med kostnader för fritidsaktiviteter är inte nytt för oss på Majblomman. Våra lokalföreningar betalar ut mer och mer pengar för just fritidsaktiviteter. Mellan 2008 och 2011 ökade de utbetalningarna från 1,5 miljoner kronor till 2,1 miljoner kronor. Då tillkommer bidrag för utrustning och lägervistelser. Behoven ökar stadigt, det ser många av våra lokalföreningar i sina ansökningar.

Majblomman spelar en oerhört viktig roll för att de här barnen ska få möjligheter att delta i meningsfulla fritidsaktiviteter. Majblommans insamling, som sker i april när 100 000 barn säljer majblommor, används under hela året till bland annat bidrag till fritidsaktiviteter för enskilda barn. Det kan vara medlemskap i en förening, utrustning eller möjlighet att åka på ett läger. Alla barn måste få möjlighet att dela gemenskapen med sina kompisar och få en meningsfull fritid.

Här är länkar till ett par lokala inslag där Majblommans medlemmar uttalar sig:

Stockholm: http://www.tv4.se/nyheter/klipp/allt-fler-foraldrar-soker-ekonomisk-hjalp-till-barnens-idrottande-2222449

Linköping: http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_linkoping?title=ungdomsidrott_-_en_klassfraga&videoid=2221940

Majblomman delar ut allt mer pengar för barns basbehov

Majblommans lokalföreningar, det finns 700 runt om i landet, delar ut allt mer pengar för nödvändigheter som kläder, mediciner och glasögon. Detsamma gäller bidrag till fritidsaktiviteter. Många familjers dåliga ekonomi blir särskilt tydlig i början av hösten när skolan och fritidsaktiviteterna drar igång. Då är det mycket ska bekostas under kort tid, till exempel regnkläder, väskor och annan utrustning. De som lever med små, eller inga, marginaler, får det extra tufft nu. Deras ekonomi är redan ansträngd efter sommarlovet, då de haft ökade kostnader för mat och aktiviteter. Det märker vi på Majblomman då vi får in väldigt många ansökningar just inför och under hösten.

Mellan åren 2008 och 2011 ökade utbetalningarna för basbehov från 3,4 miljoner till 5,1 miljoner. Det rör sig i huvudsak om pengar för kläder, mediciner och glasögon. Även bidragsutbetalningarna för fritidsaktiviteter följer samma trend. Mellan 2008 och 2011 ökade de utbetalningarna från 1,5 miljoner kronor till 2,1 miljoner kronor.

Majblomman arbetar tillsammans med lärare, skolsköterskor och andra i barns närhet för att ge stöd till barn i ekonomiskt utsatta familjer. Det kan vara pengar till en cykel, medlemsavgift i en idrottsförening eller en dator. Saker som gör att barn kan vara med och dela gemenskapen med sina kompisar, både i skolan och på fritiden och som ger guldkant på tillvaron. Men nu ökar alltså behovet av stöd för betydligt mer grundläggande behov. Saker som, för människor som får ekonomiskt bistånd från kommunernas socialtjänst, ska ingå i försörjningsstödet.

Vi ser att det finns en ökande frustration bland många socialsekreterare. De får allt mindre möjligheter att bevilja klienterna det de behöver och har rätt till, och hjälper dem istället att söka bidrag hos hjälporganisationer. Men någonstans måste även vi som organisation dra gränsen. Vi kan inte ta över samhällets ansvar, vi ska komplettera det och se till barnets bästa.

Sociala risker en viktig del i samhällets krisberedskap

”Alla människor är en tillgång, om de får en möjlighet”. Det var en av Västra Götalands landshövding Lars Bäckströms poänger när han idag inledde ett seminarium på temat Fattigdom och segregation. Länsstyrelsen i Västra Götaland är en av huvudmännen bakom en modell för att beräkna sociala risker i risk- och sårbarhetsanalyser. Även Västra Götalandsregionen (VGR), Myndighetenför samhällsskydd och beredskap (MSB) och ett antal kommuner runt om i landet är med i arbetet. När modellen är klar ska den kunna användas av kommuner och andra som är skyldiga att upprätta just sådana planer. I nuläget är naturkatastrofer, sjukdomsepidemier och andra uppenbara kriser självskrivna i sådana planer. Men även sociala risker kan få enorma konsekvenser för ett samhälle, och dagens seminarium skulle belysa just vikten av att känna till dessa sociala risker, för att också kunna beräkna dem och arbeta förebyggande.

En rad initierade och engagerade föreläsare belyste fattigdom och utsatthet ur en rad vinklar. Demokrati och delaktighet är återkommande teman. Vikten av människors möjlighet att se ljust på sin framtid, hur socioekonomiska skillnader påverkar vår hälsa och vår delaktighet i samhället likaså. Och inte minst, vilka konsekvenser man kan se om man inte förebygger. Tyvärr fick professor PO Hallin, som är en av de som arbetet mest i projektet, ställa in sitt deltagande men projektledare Matilda Johansson och säkerhetsstrateg Erik Burman berättade om detta spännande initiativ och hur modellen, när den är klar, kan komma att användas för ett tryggare samhälle.

Docent Hans Abrahamsson målade upp de stora globala penseldragen. Hur man kan se hur staten allt mer drar sig tillbaka och överlåter ansvar åt det regionala och lokala men utan att avsätta resurser. Att det är problematiskt, och att mänskligheten står inför en av sina största utmaningar någonsin. De fattigaste i världen idag bor inte på landsbygden i de fattiga länderna, nej, 75 procent av världens fattigaste bor i städer i medelrika länder, städer som ökar kraftigt i omfattning. Hans Abrahamsson påpekade också hur rykten om ett lands eller en stads sociala hållbarhet påverkar andras investeringsvilja och pratade om förslaget om sociala investeringsfonder. På något sätt behöver man komma bort från det kortsiktiga tankesättet om att investeringar i social hållbarhet är en ”driftskostnad”, medan byggandet av en ny simhall är en investering som kan skrivas av under många års tid. Sociala investeringar kostar pengar nu, men sparar enorma pengar sen.

Göteborgs stads Seroj Ghazarian, utvecklingsledare, pratade om hur viktigt det är att den offentliga sektorn möter sina medborgare på ett bra sätt. Om hur diskriminering i alla former är ett stort hot som i förlängningen leder till fattigdom och sedan till oro. Han påpekade att vår grundlag tydligt uttrycker att ”den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten” och att detta måste vara kärnan och inte betraktas som tillfälliga projekt.

Göran Henriksson, på VGR, lyfte fram hur hälsa och fattigdom går hand i hand. Hälsa är en förutsättning för social hållbar utveckling, samtidigt som ohälsa är större i grupper med lägre socioekonomisk status. Göran Henriksson pekade också på vikten av att studera statistik ned på stadsdelsnivå. Det är stora skillnader i hälsa mellan de rikare och de fattigare stadsdelarna i Göteborg, och i klyftorna uppstår farliga spänningar.

Rosmarie Jonasson, fritidsledare i Göteborgs stads östra delar, och Tomas Norberg, från Räddningstjänsten i Storgöteborg, berättade om verksamheten ”Människan bakom uniformen”. Ett sedan några år tillbaka löpande arbete i Göteborg med att få människor inom uniformerade yrken, bland annat poliser, brandmän och ambulansförare, att möta ungdomar från socioekonomiskt utsatta områden. Att ”se människan bakom uniformen, och ungdomen under kepsen”. Ett mycket konkret exempel på hur arbetet med att minska klyftor kan se ut, och hur viktigt det är att arbeta med just barn och ungdomar.

Avslutningsvis pratade Siv Anderson om sina erfarenheter från sitt långvariga arbete i stadsdelarna Gunnared och Angered, om barnkonventionens innehåll och betydelse, och att hon ser stora behov av att samarbeta över gränserna för barnens välfärds skull. I Angered lever en fjärdedel av alla barn i en familj som är beroende av försörjningsstöd. Man ser också att andelen som lever allt längre på försörjningsstöd ökar, man fastnar och det påverkar barnens syn på sin framtid.

Även om arbetet med att se de sociala riskerna på det här sättet är i sin linda så är det här ett mycket bra startskott för en ökad medvetenhet om att sociala investeringar lönar sig. Man har helt enkelt inte råd att låta bli, samhällsekonomiskt. Konsekvenserna kommer att bli ett otryggare samhälle där man lägger pengar på polis, sjukvård och andra reaktiva insatser, och där man riskerar att gå miste om inkomster när investerare och andra drar sig tillbaka. Som landshövdingen påpekade i sin inledning så har Sverige gått från fattigdom till folkhem på en generation. Vad händer nu, under nästa generation, om vi inte klarar av att bekämpa den fattigdom som påverkar en kvarts miljon barn i Sverige? Vilket är deras arv? 

Barn i grundskolan behöver ha tillgång till dator med Internet i hemmet

Majblomman är en av Socialstyrelsens remissinstanser när man nu uppdaterar sina allmänna råd till landets kommuner om hur man kan bedöma och handlägga ekonomiskt bistånd.

Idag ingår inte dator och Internetabonnemang i normen för försörjningsstöd och Majblomman menar att detta måste ändras. Glädjande nog är detta en av de förändringar Socialstyrelsen föreslår och det är en viktig förändring som inte får dröja.

Det är vanligt att Majblommans lokalföreningar får bidragsansökningar som handlar om just datorer. I dagsläget är det väldigt få kommuner som beviljar stöd för dator och Internet, endast 11 av landets 290 kommuner enligt vår senaste undersökning. En del skolor ger sina elever möjlighet till lånedatorer, men långt ifrån alla. Det är viktigt att försäkra sig om att också barn i familjer med försörjningsstöd får samma goda förutsättningar som sina kamrater att göra sitt skolarbete.

I sin konsekvensbeskrivning anger Socialstyrelsen att det här kommer att öka kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd. Men då gäller det att även betrakta frågan ur ett större perspektiv, vilket Majblomman också påpekat i sitt remissvar. Om barn får bättre förutsättningar för sitt skolarbete och kan delta på lika villkor som sina kamrater, då finns det bara vinster att göra, både samhällsekonomiska och mänskliga.

Socialstyrelsen svarar Majblomman om synnedsättning som funktionshinder hos barn

I våras skrev Majblomman till Socialstyrelsen och frågade myndigheten hur man ser på synnedsättning hos barn som funktionshinder och vad man anser om glasögon som hjälpmedel till skolbarn. Vi har nu fått svar. I detta svar sammanfattar Socialstyrelsen de skyldigheter som kommuner och landsting har för att ge stöd för glasögon, sett från sjukvårdsrättsligt och socialrättsligt perspektiv.

Av svaret utläser vi att det är otydligt vad som gäller för glasögon och synnedsättning, Socialstyrelsen har alltså egentligen inga svar att ge på våra frågor. Man skriver bland annat att medborgarna enligt socialtjänstlagen har rätt till ekonomiskt bistånd för bland annat glasögon. Vad Majblomman har sett fungerar socialtjänstlagen bra i det hänseendet, de som har ekonomiskt bistånd får i allmänhet även stöd till barnens glasögon. Det är värre för dem som kämpar med marginalerna utan att ha ekonomiskt bistånd. Det kan vara familjer med en ensamstående förälder, eller där föräldrarna har låga inkomster på grund av deltidsarbete eller långvarig sjukskrivning. Deras inkomster räcker inte för de kostnader som uppstår när barnen behöver nya glasögon, men inkomsterna är för höga för att de ska få ekonomiskt bistånd.  

Igår blev det klart att regeringens ger i uppdrag till Socialstyrelsen att utreda behoven av glasögon hos barn, kartlägga dagens bidragssystem och vid behov förslå en mer enhetlig hantering över landet. Arbetet ska redovisas i juni 2013, men Majblomman hoppas förstås att man skyndar på frågan. Det rör sig om tiotusentals barn som inte får de glasögon de behöver.  

Regeringen tar tag i glasögonfrågan och utreder behoven

Härliga sommarnyheter! Regeringen har nu gett Socialstyrelsen i uppdrag att utreda barns behov av glasögon. Det skriver bland annat Dagens Medicin om idag. Man ska också kartlägga landstingens bidragssystem för just glasögon till barn. Majblomman lyfte frågan första gången 2006 och har sedan dess jobbat för att barn i Sverige ska få de glasögon de behöver. Det är jättebra att regeringen nu tar den här frågan på det allvar den förtjänar.

Vi har gjort ett flertal egna kartläggningar av landstingens bidrag som visar att bidragssystemen skiljer sig stort över landet. Nu gläds vi åt att regeringen via Socialstyrelsen får se det vi har sett: de bidrag som finns är otillräckliga och orättvisa, kriterierna är snåriga och kunskapen hos dem som hanterar dem är skiftande, både vad gäller själva bidragen men också om att kostnaden ibland gör att barn inte får de glasögon de behöver. Majblomman menar att det är en rättighetsfråga att barn ska få de hjälpmedel de behöver. Det finns stöd i såväl barnkonventionen som svensk lag för det.

Men det finns också ett barnfattigdomsperspektiv på frågan. Vår sifo-undersökning tidigare i våras visade bland annat att 10 500 skolbarn inte har fått glasögon på ett helt år, trots att de behöver. Och 16 000 skolbarn har fått vänta i tre månader eller mer på glasögon. Bakom de här siffrorna finns barn som har svårt att hänga med i skolan och på fritiden för att de inte kan se ordentligt.

Flera landsting har reagerat på våra rapporter. Bland annat har Västra Götalandsregionen utökat sitt bidrag att omfatta barn i grundskoleåldern. Men sett över landet är bidragen otillräckliga och orättvisa. Var man bor påverkar om man får hjälp eller inte. Vi hoppas nu att regeringens uppdrag till Socialstyrelsen ska leda till att barn över hela Sverige ska få de glasögon de behöver. Socialstyrelsen ska redovisa sitt uppdrag senast 1 juni 2013. Vi ser förstås gärna att myndigheten skyndar på frågan, med tanke på att det handlar om barns behov och rättigheter. Barns behov är omedelbara, de behöver förändringar här och nu.

Föräldraperspektiv på barnfattigdom duger inte, det tar för lång tid

Majblommans knattereporter i Almedalen 2012 har nu träffat partiledare och ett par andra partiföreträdare, och vi summerar svaren på årets fråga: ”Säg tre saker som skulle göra livet lättare för fattiga barn i Sverige, förutom att föräldrarna har ett jobb”.

Just det, förutom att föräldrarna har ett jobb. Majblomman håller förstås med om att jobb till föräldrarna är en självklar och viktig åtgärd för att bekämpa barnfattigdom. I många familjers fall stämmer detta. Men det kan också handla om familjer där föräldrarna inte har möjlighet att öka sin inkomst på det sättet. Vårdnadshavarna kan till exempel vara ensamstående eller sjukpensionerade. Då är det inte möjligt att peka på att jobb är lösningen. De har aldrig möjlighet att ta sig ur fattigdomen.

Och barns behov är här och nu.

Då är det ännu viktigare att fokusera på att barnen i sin vardag inte blir stigmatiserade ytterligare, utan ges möjlighet att vara med sina kompisar på lika villkor i skolan och även på fritiden, redan här och nu, de kan inte vänta på att föräldrarna ska få det där jobbet.  

Så svarar partiledarna

Partiledarna och partiföreträdarna i årets enkät varierar i sina svar, men nästan alla pekar på skolans viktiga roll. Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lyfter fram vikten av en avgiftsfri skola för att alla elever ska kunna vara delaktiga. Där menar vi på Majblomman att man har förstått något mycket viktigt, nämligen att skolan ska vara helt avgiftsfri.

Enligt skollagen ska barn serveras näringsriktig lunch, kostnadsfritt. Ändå ber de flesta skolor barnen ta med matsäck vid upprepade tillfällen under terminen. Det strider mot skollagen och vi uppmanar alla kommuner att följa de 25 kommuner (se vår kommunundersökning) som uttalat en tydlig policy om matsäck i skolan, d.v.s. att skolan står för den. Utflykten börjar i matsalen.

Kristdemokraterna och Folkpartiet lyfter fram skolan i form av det stöd som skolan ska ge barnen, och Moderaterna pratar om förskolans viktiga roll för att föräldrarna ska kunna jobba.

I övrigt varierar svaren mellan blocken. Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet lyfter alla fram de bidrag som höjts. De fyra regeringspartierna är alla noga, trots frågan, med att påpeka att jobb till föräldrarna är det allra viktigaste för att barnen ska få det bra. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna pekar också delvis på bidrag, och tycker att ensamstående föräldrar kan behöva bättre stöd. Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lyfter fram vikten av en meningsfull fritid, till exempel i form av ett fint sommarlov.

Majblomman konstaterar att det i många fall är ett stort gap mellan barns upplevda vardagsvillkor och rikspolitikers kunskap om den. Genom att lyfta de frågor vi jobbar med vill vi göra våra rikspolitiker mer uppmärksammade på barnens perspektiv och vad som är viktigt i deras vardag.

Tack till alla partiledare och partiföreträdare för era svar, och tack till årets fantastiska knattereporter Wilma!

Annie Lööf: Regeringen har höjt bidragen men behöver göra mer för fattiga barn

Annie Lööf, Centerpartiets partiledare, är sist ut att intervjuas av Majblommans knattereporter. Wilma träffade Annie Lööf i en lummig trädgård på Hamngatan.

Fråga: Säg tre saker som kan göra livet lättare för fattiga barn i Sverige, förutom att föräldrarna har ett jobb?

Svar: Det viktigaste är att väldigt många av de barn som växer upp i fattigdom har en mamma eller en pappa som är arbetslös. Då är det viktigt att det stöd man får om man har många barn höjs, och det har också regeringen gjort. Vi har också höjt det stöd man får från kommunen för att ha råd med hyra eller mat, vi har höjt bostadsbidraget och så har vi sett till att man kan få behålla försörjningsstödet en tid även när man har börjat jobba. Det är några saker vi har gjort från regeringens sida för att hjälpa fattiga barn, men jag tror att vi behöver göra mer på det området. 

Jan Björklund: Jobb till föräldrarna, skolans stöd och höjda bidrag hjälper barn i fattiga familjer

Majblommans knattereporter träffade Folkpartiets partiledare Jan Björklund i samband med partiets pressträff på Wisby Strand.


Fråga: Säg tre saker som skulle göra livet lättare för fattiga barn i Sverige, förutom att föräldrarna ska ha ett jobb?

Svar: Jag tycker att det är just jobb till föräldrarna som är det allra viktigaste. Och att det inte är barnen som är fattiga utan familjen, och det beror på att föräldrarna inte har jobb. Så det är helt avgörande. Men sen måste skolan hjälpa elever som växer upp i hem med svåra förutsättningar. Det kan till exempel vara att hjälpa invandrade barn att lära sig svenska snabbt. Många av dem som vi definierar som fattiga är det för att de nyss har kommit till Sverige.

Vi har ju höjt bidragen för de allra fattigaste i Sverige så att man får mera resurser, men det enskilt viktigaste är att föräldrarna får jobb och då får inkomster. 

Åsa Romson: En avgiftsfri skola, ett kul sommarlov och glasögon

Dagens tredje och sista intervju var med Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. Knattereportern Wilma träffade henne utanför Café Rosa.

Fråga: Säg tre saker som skulle göra livet lättare för fattiga barn i Sverige, förutom att föräldrarna ska ha ett jobb.

Svar: Jag tycker att man i skolan ska tänka på att alla i klassen ska kunna vara med på alla aktiviteter, det ska inte kosta något. Man ska inte behöva vara orolig för att inte kunna följa med resten av klassen för att man inte har råd. Jag tycker också att alla barn har rätt till att ha sommarlovsaktiviteter som är kul, att man får komma hemifrån och träffa kompisar, även om föräldrarna inte har råd att skicka sina barn på något dyrt läger, för det är en erfarenhet som man som barn kan ha med sig senare. Och så ska alla hjälpmedel man behöver i skolan och annars, till exempel glasögon, självklart erbjudas till alla barn oavsett inkomst i familjen.