onsdag 6 augusti 2014

Att vilja glömma sommarlovet

Att få njuta av sin barndom. Så sammanfattar en av alla mammor som Majblomman möter sin sons sommarlovsdrömmar. Hon vill göra sin pojkes liv lite mer som ”alla andras”. Hon vill kunna ge sitt barn en bussbiljett till stranden, lite sommarkläder i rätt storlek och kanske ett besök på tivoli. Hon vill skapa mysiga minnen att skriva uppsats om, när skolan börjar. 

För vuxna med fast samhällelig förankring kan det vara svårt att föreställa sig hur det är att sitta ensam i lägenheten, när mamma vikarierar och kompisarna är på träningsläger. Men för många barn i familjer med små marginaler är det långa lovet en tung period. Utöver den trygghet och struktur som försvinner när skolan stänger, saknas tid för närhet till en vuxen. Kort uttryckt hamnar dessa barn i en urjobbig situation, vars huvudingredienser är ensamhet och tristess. Något att komma ihåg, inte minst inför stundande inskolningar och upprop.

Just nu analyserar vi på Majblomman underlaget till vår årliga kartläggning av svenska kommuner ur ett barnperspektiv. Än en gång noterar vi att många kommuner växlar ner, just när barnen hade behövt dem som mest. När den faktiska och mentala trygghet som skolan står för upphör behöver barn som har det jobbigt alternativa strukturer.
 
Att helt eller delvis strypa tillgängligheten till fritids, förskola och aktiviteter på lovet vållar problem både kort och lång sikt. När barns rättigheter och behov prioriteras bort riskerar kommunerna mer långsiktiga och komplexa problem. Annorlunda uttryckt bör sommarsatsningar på barn betraktas som sociala investeringar.

Majblomman jobbar på kort och lång sikt. Vi stöttar barn ekonomiskt, här och nu. Ingen liten ska behöva drabbas av att svenska kommuner tondövt stänger butiken. Därtill jobbar vi på Majblomman gentemot dem som har möjlighet att påverka, året runt. Vi för en fortlöpande dialog med politiker och tjänstemän, och verkar just nu i sociala medier för att belysa sommarlovets baksida.

Vår erfarenhet är att mycket unga människor håller tyst om det som är jobbigt och skamligt. De barn vi stöttar är i regel medvetna om familjens besvärliga situation, och agerar inte sällan för att mildra bekymren och dölja dem inför andra. Därför väljer vi att även lyfta det individuella perspektivet. För det är egentligen inte så komplicerat att agera, när man anar att en ung människa har det jobbigt. Vårt budskap är att små initiativ ”för säkerhets skull” sällan är fel. Att slänga med extra badbyxor och bjuda med grannbarnet till stranden kanske bryter en tristess som är svår att se. Att som lärare föreslå fler uppsatsämnen än ”Mitt sommarlov” kan bespara den som haft det ensamt bekymmer. Att våga fråga hur det har varit, egentligen.  ”Små” handlingar gör stor skillnad för ett barn.
 
Därmed inte sagt att samhällets tillkortakommanden kompenseras fullt ut med enskildas insatser. Barns möjligheter till återhämtning och sysselsättning på sommarlovet är i högsta grad våra kommuners angelägenhet. 

måndag 7 juli 2014

Annie Lööf intervjuas om alla barns rätt till glasögon

Natalie:
Det är olika regler i olika landsting. De allra flesta får inte glasögon när de är över 8 år. Tycker du att alla barn har rätt till glasögon så att de kan hänga med i skolan?


Annie:
Ja, det tycker jag. Jag tycker att alla barn som inte kan läsa ordentligt ska få möjlighet till glasögon. Idag är det alla landsting utom Stockholms län där man får möjlighet till bidrag. Jag tycker det är rimligt att alla landsting faktiskt tar sitt ansvar för att barn ska få glasögon.


Natalie:
Är du beredd att kämpa för alla barns rätt till att få glasögon?


Annie:
Ja, självklart. Jag har själv stora synfel och jag har linser på mig idag. Jag vet hur svårt det är när man vaknar och inte kan se längre än en meter bort. Därför är glasögon än väldigt viktig del i att kunna hänga med i skolan. Idag har man möjlighet att kunna få hjälp om ens föräldrar har ont om pengar, kan man få hjälp genom komunen. Jag tycker också att det ska klassas som ett hjälpmedel så att alla landsting ska se till att barn får glasögon om de behöver det.


Clara:
Varför tror du att det är så få över åtta år som får bidrag till glasögon idag?


Annie:
Idag skiljer det. Om man är under sju år får man bidrag för standardglasögon, över sju år behöver man ha grova synfel för att få bidrag. Nu har vi låtit Socialstyrelsen titta på hur det ser ut i landet och kommit fram till att det ser olika ut. Jag hoppas nu att sjukvården faktiskt samordnar sig för det ska inte skilja för barn om man bor i Norra Sverige eller i södra.


Clara:
Tycker du att det ska ses som ett hjälpmedel och att synfel ska räknas som en funktionsnedsättning?


Annie:
Jag tycker glasögon ska ses som ett hjälpmedel. Det gör det inte i lagstiftningen idag och det är därför som det ser lite olika ut. Men jag vet hur det kan påverka om man inte kan läsa och ta till sig information på ett bra sätt. Även om man inte har ett gravt synfel så är det svårt att läsa därför tycker jag att man ska ta barns möjlighet att kunna gå i skolan på allvar.


söndag 6 juli 2014

Jan Björklund intervjuas om alla barns rätt till glasögon

Natalie:
Det är olika regler i olika landsting. De allra flesta får inte glasögon när de är över 8 år. Tycker du att alla barn har rätt till glasögon?



Jan:
Alla barn som behöver glasögon ska så klart ha glasögon och sen tycker jag att en del av lanstingen borde skärpa sig. I några landsting betaalr man ordentligt i bidrag till glasögon och i andra gör man det inte. Jag tycker det borde vara lika i hela landet.



Natalie:
Är du beredd att kämpa för att bar ska ha rätt till glasögon?



Jan:
Ja, alla barn ska ha rätt till glasögon. De allra flesta föräldrar har ju råd att betala glasögon åt sina barn. Men sedan finns det de som inte har råd då måste de få hjälp för barnen måste ha rätt till glasögon.



Clara:
Tycker du att synfel ska ses som en funktionsnedsättning och glasögon som hjälpmedel.



Jan:
Ja, det vet jag inte men att inte se bra är ju en funktionsnedsättning. Alla måste ha rätt att ha glasögon och är det någon som inte har råd att köpa så måste samhället hjälpa till.



Clara:
Så det ska vara ett hjälpmedel och en rättighet?



Jan:
Alla som behöver ha glasögon måste ha rätt att få det och alla som inte har råd att köpa själva de måste få hjälp och många landsting ger ju bidrag till att köpa glasögon. T.ex Stockholm gör ju det.



Clara:
Men varför är det så få över åtta år som får bidrag?



Jan:
I de allra flesta fall har ju föräldrar råd att köpa glasögon när det behövs, men senfinns det några som inte har råd och då måste samhället hjälpa till och då finns det skyldighet enligt lagen för kommunerna att hjälpa till. Alla som behvöer har rätt att få glasögon.



Clara:
Har du något konkret förslag på vad du skulle vilja göra?



Jan:
Jag tycker att alla landsting borde göra som Stockholms läns landsting och införa ett glasögonbidrag.

lördag 5 juli 2014

Jonas Sjöstedt intervjuas om alla barns rätt till glasögon

Natalie:
Det är olika regler i olika landsting. De allra flesta får inte glasögon när de är över 8 år. Tycker du att alla barn har rätt till glasögon så att de kan hänga med i skolan?



Jonas Sjöstedt:
Ja, jag tycker det är en rättighet och när vi har gjort vårt förslag till budget för Sverige, har vi satt av pengar så att barn ska kunna få gratis glasögon i hela landet och gratis medicin upp till att man är 18 år. För det händer faktiskt att barn och deras familjer inte har råd att hämta ut mediciner.



Natalie:
Är du beredd att kämpa för barns rätt till glasögon?



Jonas:
Ja, det tycker jag absolut. Det är en viktig rättvisereform, alla ska kunna hänga med i skolan, alla ska kunna delta i alla aktiviteter. Det ska inte bero på om familjen har råd med glasögon eller inte.



Clara:
Tycker du att det ska ses som ett hjälpmedel och att synnedsättning betraktas som en funktionsnedsättning?



Jonas:
Ja, i den meningen att man ska ha rätt till att få hjälp med att få glasögon. Jag tycker det är självklart och det finns väldigt bra exempel på landsting som genomfört det. Vi har själva genomfört den i Östergötland. Men det ska inte bero på var du bor om du får hjälp med glasögon.



Clara:
Varför tror du att det är så få över åtta år som får bidrag till glasögon idag?



Jonas:
Jag tror att det beror på att man vill spara pengar på fel saker och ibland kanske det beror på att man inte känner till problemet.


fredag 4 juli 2014

Statsminister Fredrik Reinfeldt intervjus om alla barns rätt tillglasögon



Natalie:
Det är olika regler i olika landsting när det gäller barns glasögon. De allra flesta får inte bidrag till glasögon, när de är över åtta år. Tycker du att barn har rätt till att få glasögon, så att de kan hänga med i skolan?


Fredrik:
Det är självklart viktigt att man ska kunna se, och för det behöver många glasögon. Men jag har tittat lite på detta och jag har sett att vi nu har beslut sedan i juni*, och att landsting ska ge bidrag, vilket jag tycker är bra. Landstingen är ju olika, men Socialstyrelsen som har hand om det – det är en myndighet i Sverige – har sagt att de ska bli bättre på att samordna vilka bidrag de ger.** Och det hoppas jag att de följer.

Natalie:
Men du är säker på det? Att de ska?
Fredrik:
Jag har sett att de från juni har infört ett bidrag, och att det du frågar om, nämligen att det är lite olika, har de fått påpekanden om att de behöver prata med varandra för att se till att vi har mindre olikheter.
Natalie:
Men är du beredd att kämpa för barns rätt att ha glasögon?
Fredrik:
Ja, fast det är ju från de här utgångspunkterna som du frågar mig, så är det ju en fråga som är kopplad till landsting. Och jag har ju kandiderat till riksdag och sitter i regering, och landstingen har ju då ett eget ansvar, ett eget val för övrigt, där man röstar i september. Men Socialstyrelsen är en statlig myndighet – de som ser till att det ska vara så lika som möjligt. Utgångspunkten för din fråga håller jag med om. Det är klart att man måste kunna se, och för det behöver många glasögon.
Clara:
Men du är ändå statsminister – det måste finnas något du kan göra för att påverka landstingen?
Fredrik:
Ja, fast jag tycker att det är välkommet att de har infört det här, stödet ifrån juni, att det har skett en utveckling där. Sen finns ju det här med i bedömningar man gör av försörjningsstöd och liknande, ser till att det finns tillgång till glasögon och liknande, för dem som behöver.
Clara:
Men tycker du att det ska ses som ett hjälpmedel, att alla synfel ska räknas som en funktionsnedsättning?
Fredrik:
Jag tycker att det är bra de regler vi har, att det finns möjlighet till ett bidrag att det vägs in när man bedömer försörjningsstöd. Och det är därför vi också svarar som vi gör nu, noterar att det ges ett sånt här stöd nu från juni, och det är viktigt att vi får likartad behandling över landet.
Clara:
Men varför är det då så få över åtta år som får det här bidraget i dag då?
Fredrik:
Ja, då får vi i så fall se vad det är för typ av bedömning man har gjort. Men det är ett bidrag som har införts nu från juni, ganska nära i tiden. Och sedan så måste man då se i uppföljning om de gör någon förändring, och om de följer de här instruktionerna eller snarare påbudet som man har fått från Socialstyrelsen.
(*Landstinget i Stockholm har infört ett glasögonbidrag för barn under åtta år från 1 juni 2014)(** Socialstyrelsens rapport från 2013)


 

torsdag 3 juli 2014

Gustav Fridolin intervjuas om alla barns rätt till glasögon

Natalie: 
- Det är olika regler i olika landsting när det gäller barns glasögon. De allra flesta får inte bidrag till glasögon när de är över åtta år. Tycker du att barn har rätt till att få glasögon så att de kan hänga med i skolan?

Gustav:
- Ja! Synfel är faktiskt en annan funktionsförutsättning, eller som man ibland säger: en funktionsnedsättning. Och då ska man ju ha rätt till ett stöd för det, så man kan hänga med i klassen. 

Clara:
- Varför tror du att det är så få över åtta år som får det bidraget idag?

Gustav:                                                   - Därför att idag är det så, att det är olika regler i olika landsting. Och landstingen har funderat: Vad har vi råd med? Vad kan vi? Och det är inte heller landstingen som får problemen av att barnen inte kan hänga med i skolan. Det är barnen och det är skolan, och skolan är kommunal. Landstingen har ansvar för att barnen ska få glasögon, men det är kommunerna som har ansvar för skolan. Och det är ju det som gör att vi måste ha en nationell politik för att barn som inte kan se tavlan faktiskt får glasögon.

Clara:                                                      - Har du något konkret förslag på vad ni vill göra åt det här?

Gustav:                                                   - Vårt förslag är ju att en ny regering ska samla landstingen så att vi kan få gemensamma regler, och att utgångspunkten för de reglerna ska vara: att ha ett synfel är en annan funktionsförutsättning, och man ska ha rätt till att kunna se tavlan på skolan. Det är viktigt både för skolan att alla barn ska kunna hänga med och få en ärlig chans. Det är också viktigt för arbetet mot att vi faktiskt har barn i Sverige idag som växer upp i fattigdom. 

tisdag 1 juli 2014

Göran Hägglund intervjus om alla barns rätt till glasögon


Natalie:
Det är orättvisa regler i olika landsting när det gäller barns glasögon, de allra flesta får inte bidrag till glasögon när de är över åtta år. Tycker du att alla barn ska ha rätt till att få glasögon så de kan hänga med i skolan?

Göran:

Jag tycker att det är jätteviktigt att alla barn som har ett sånt synfel så att det påverkar skolan eller för den delen att kunna läsa tidningen eller tv eller så ska få hjälp med glasögon. Och där har ju för det första föräldrarna ett ansvar naturligtvis och se till så att det finns pengar till glasögon. I den mån föräldrarna inte kan det så ska det finnas hjälp att få.

Clara: Tycker du att man ska få hjälpmedel? Att alla synfel ska ses som en funktionsnedsättning
Göran: Alltså, det är att gå ganska långt om man skulle säga att alla synfel ska leda till att till exempel landstingen eller kommunerna ska betala, där får man nog göra nån slags gränsdragning för… för vad landstingen ska ansvara för. Och det där vet jag inte exakt hur man ska göra det men det är ju viktigt att den som har nånting som blir ett ordentligt handikapp som gör att man inte liksom funkar i vardagen kan få hjälp på olika sätt. Så måste det vara.

Clara: Varför är det då så få som är över åtta år som kan få det här stödet idag?
Göran: Det är ju landstingen som bestämmer över det här, det är inte staten utan det är landstingen som bestämmer och de är ju självbestämmande. De är självständiga och de fattar beslut om sina egna pengar – det gör inte vi på socialdepartementet utan det bestämmer de. Så det borde man ju prata lite om med landstingspolitikerna om så att det blir, upplevs rättvist mellan olika delar av Sverige. För det är ju konstigt om en får men inte nån annan och att de kommer överens om gemensamma regler så att vi behandlas på samma sätt oavsett var vi bor.
Clara:
Men du är ju ändå partiledare och det måste ju finnas någonting som ni kan göra för att driva frågan.
Göran:
Vi kan säkert puffa på landstingspolitikerna och se om vi inte kan hitta någon gemensam linje i det hela så att det blir mer likartat över hela Sverige.

Natalie:Är du beredd att kämpa för barns rätt till att ha glasögon?
Göran:
Absolut. Jag tycker att det är jätteviktigt precis som jag sa att alla ungar får den utrustning som man behöver. Och ja använder ju själv glasögon och kan ju själv tänka mig hur svårt det skulle vara om jag inte hade dem. Då skulle livet bli ganska jobbigt och tungt.