torsdag 12 april 2012

Glasögon till barn en brännhet fråga


Glasögon till barn, en av de tre frågor som Majblomman driver särskilt hårt, har nu äntligen hamnat högt upp på mediernas och politikernas dagordning. 

En liten tillbakablick: I mitten av 2000-talet lade våra lokalföreningar, det finns 700 runt om i landet, märke till att allt fler bidragsansökningar handlade om pengar till barns glasögon. Vi frågade oss förstås vad som låg bakom och när vi kartlade frågan växte en oroande bild fram: Många barn går utan glasögon trots att de behöver dem, landstingen som är skyldiga att tillhandahålla hjälpmedel tar inget ansvar för glasögon till barn i skolåldern, och intresset för frågan bland politiker var överlag lågt. Glasögon till barn, framför allt till skolbarn, var en ickefråga. Sedan dess har vi jobbat för en förändring. Skolbarn måste ha rätt till glasögon, oavsett var man bor i landet och oberoende av hur föräldrarnas plånbok ser ut.  

Under de senaste månaderna har alltså frågan äntligen hamnat på den nationella politiska dagordningen. Frågan tas upp i riksdagens socialutskott den 19 april, och i debatt i riksdagen den 2 maj. Under de senaste veckorna har även medier runt om i landet börjat skriva om glasögon till barn. Nu hoppas vi givetvis att det här ska leda till en förändring. 

Men barns behov är omedelbara, de kan inte vänta. Under tiden som politikerna diskuterar så fortsätter vi att dela ut bidrag till skolbarns glasögon så att de kan följa med i skolan och vara med sina kompisar.

Och nu har även branschen reagerat på våra rapporter. Optikerkedjan Smarteyes har tagit två fina initiativ som förbättrar situationen för barnen under tiden som vi väntar på en förändring. Dels har de lovat allabarn i Sverige under 8 år gratis glasögon. Det kompletterar de glasögonbidrag som finns för barn under 8 år, och det är en lovvärd insats. Smarteyes kommeräven att hjälpa Majblomman att hjälpa fler av de barn som söker bidrag hos oss, genom kraftigt rabatterade priser på glasögon och synundersökning för barn över 8 år i deras butiker. Det är glädjande för våra lokalföreningar, som då får pengarna att räcka längre.

Men, som sagt, ansvaret ligger i slutändan hos våra landsting, som måste börja betrakta glasögon som ett hjälpmedel bland andra, inte bara för de med allvarliga ögonsjukdomar eller ovanliga synfel, utan även för skolbarn med ”vanlig” synnedsättning. Barn måste kunna följa med i skolan och få så bra förutsättningar för sitt liv som möjligt. Det måste ett välfärdssamhälle som Sverige kunna ta ansvar för.