Gör inte barnfattigdom till en partipolitisk fråga, det handlar om vår gemensamma välfärd

Med anledning av den senaste tidens debatt om barnfattigdom är det viktigt att poängtera att barnfattigdom är en bred politisk fråga som har väckt intresse i båda politiska blocken under många års tid. Oavsett vad vi kallar problemet handlar det om barn som får sämre möjligheter i livet. Frågan får inte bli ett partipolitiskt slagträ. Samtliga partier måste ta köksbordsekonomin på största allvar, se hur familjer tvingas prioritera och hur barnen drabbas när samhället inte följer de lagar som riksdagen har instiftat för att skydda barnen. 

2006 inledde Göran Persson socialdemokraternas presskonferens i Almedalen med att prata om att socialdemokraterna hade missat just köksbordsekonomin. Men redan under den vårens valupptakt hade Majblomman uppvaktats av allianspartierna för att få underlag att ställa socialdemokraterna till svars för barnfattigdomen i Sverige. Det finns ett brett engagemang för frågan på alla politiska nivåer, det har vi sett sedan dess.

Det kommer alltid finnas människor som är arbetslösa, sjuka och på annat sätt har otillräckliga inkomster för att kunna försörja sin familj fullt ut. Barnen är de stora förlorarna. De måste garanteras goda möjligheter att delta i gemenskapen på samma villkor som sina kompisar. Det tror vi att alla riksdagspartier är överens om, men naturligtvis ser man olika vägar fram mot lösningen.

Skolan är en otroligt viktig arena för barn. Rektorer och lärare måste ges fulla möjligheter att leva upp till skollagen och dess krav på skolans kompensatoriska uppdrag. Håll eventuella avgifter på ett minimum och slopa de dolda avgifter som kan uppstå när barn ska ha med matsäck eller utrustning på skolutflykter. Skolinspektionen bör sänka nivåerna för de avgifter som skolorna är tillåtna att ta ut enligt skrivningen om ”obetydlig kostnad” i skollagen. Landstingen, som enligt hälso- och sjukvårdslagen, har ansvar för personliga hjälpmedel, behöver ta sin del av ansvaret på allvar och se till att barn kan följa med i undervisningen oavsett funktionshinder.

Avgifter i skolan och barns rätt till glasögon är två frågor som Majblomman driver då vi har sett i våra bidragsansökningar att just detta är något som familjer söker hjälp för. Våra Majblommeföreningar ska inte betala sådant som det allmänna bör stå för, och vi arbetar hårt på att få till de här förbättringarna för barnen.  Majblommans pengar ska kunna gå till sådant som samhället inte kan stå för, men som ändå är viktigt för att barnen ska kunna delta i gemenskapen med sina kompisar. Majblommeföreningarna är en viktig del av barnets nätverk på 650 orter, både för skola och för fritid. Vi kompletterar samhällets ansvar – och gör det med glädje! – men vi tar inte över det.

Majblomman överdriver inte bilden av barnfattigdom i Sverige. Uppdrag Gransknings snäva tolkning av barnfattigdomsbegreppet däremot, riskerar att för lång tid framöver skada det arbete som görs för att lindra och förbättra de ekonomiskt utsatta barnens situation. Deras upplevelse förminskas och förlöjligas, för att det inte handlar om u-lands-svält. Som om det inte är illa nog att som barn drabbas av utanförskapet och se sina livschanser försämras kraftigt, när man lever i ett rikt land som Sverige. Det finns också risk för reportagets tolkning försvårar för politiker, på alla nivåer och av alla färger, som arbetar hårt för frågan och som nu får diskutera ordval istället för lösningar. 

Majblomman ser barnens utanförskap

Den senaste tiden har barnfattigdom debatterats livligt såväl i media som runt många fikabord. Tyvärr har Uppdrag Gransknings oförmåga att i programmet redogöra för hur begreppet används i Sverige skapat en del missuppfattningar. Det är mycket synd, och framför allt drabbar det barnen.

Barns levnadssituation utgår från vad som anses normalt i Sverige. Majblommans volontärer, som många arbetar inom skolan, ser de barn som ingår i den officiella statistiken från SCB och i EU:s definition av ”Child Poverty”. I barnens vardag så innebär den ekonomiska utsattheten ett utanförskap. Och det utanförskapet tar Majblomman på största allvar. Vi arbetar hårt för att de här barnen ska kunna dela gemenskapen med sina kompisar, i skolan och på fritiden.

Det handlar ofta om att ge barn möjlighet att ha en meningsfull fritid, till exempel genom att bidra till avgiften till fotbollsklubben eller kulturskolan. En stor del av Majblommans bidrag till barn går till just fritidsaktiviteter. Andra vanliga saker som Majblomman bidrar till är cyklar, födelsedagskalas och möjligheten att göra en utflykt på sommarlovet. Saker som de flesta anser vara självklart, men som är mycket svårt att ha råd med i en ekonomiskt utsatt familj.

Citat från en av våra volontärer: "De senaste åren har vi även märkt av ansökningarna att det fattas pengar till mat, kläder, avgift till musikskolan. Musiken har blivit enormt viktig för många barn mer än man tror. Man kan drömma sig bort lite i allt det svåra. Vi kan inte längre blunda för detta, det finns barnfattigdom eller kalla det för vad du vill. Det finns stora behov men familjerna går ju inte ut och basunerar "Vi har inga pengar".

En del av de här familjerna hamnar i perioder dessutom i extra svåra situationer då det blir särskilt svårt att få råd att ge barnen tillräckligt med mat hemma, klä dem varmt nog för vintern eller hämta ut deras mediciner när de behöver dem. En sak är säker – Majblomman ser massor av föräldrar som gör allt för sina barn.  Som prioriterar just dessa viktiga saker och gör avkall på mycket annat för att få råd, men pengarna räcker ändå inte alltid fullt ut. Vi förvränger inte, vi förstorar inte. Så ser det ut. Våra volontärer möter dem i sina yrken och genom sitt engagemang i Majblommans lokalföreningar.

Citat från en av våra volontärer: ”Jag jobbar inom skola och barnomsorg och ser varje vecka barn som behöver varmare kläder nu när kylan slagit till men de har inga!!!! Inga varma vinterskor, inga rejäla vantar, ingen mössa som sitter bra, ingen åkpåse i vagnen, inga raggsockor, inga underställ.”

Barnen drabbas av ett dubbelt utanförskap – de är utanför gemenskapen och de drivs till att bli experter på att dölja orsaken. Samhället måste se till att inga barn hamnar utanför, bland annat genom att följa skollagen, hälso- och sjukvårdslagen och andra lagar som är stiftade för barn bästa. Samtidigt är det av yttersta vikt att någon ställer upp för de här barnen och ger dem möjlighet att vara med i gemenskapen, slippa en stunds oro och tro på framtiden. Majblomman gör gärna det.

Citat från ett barn: ”Jag är 15 år och skulle önska att jag kunde få känna mig ”vanlig” och följa med på tjejmiddag, gå på bio, handla kläder. Förra året fick vi hjälp att hyra en stuga av

Majblomman. Det var en minnesvecka som jag tänker på nästan varje dag. Vi skulle så gärna vilja göra det i år igen.”

Jämna sedlar för en majblomma i vår

Priset på majblomman höjs för första gången på femton år. Den kommer att kosta 20 kronor i vår. 

En av anledningarna är att många av de saker som våra lokala majblommeföreningar delar ut pengar för kostar mer idag än vad de gjorde 1998. Det kan till exempel vara cyklar, fritidsaktiviteter, utflykter, barnkalas och annat som kan vara svårt att få råd med i en ekonomiskt utsatt familj. Vi behöver täcka de kostnadsökningarna, så att vi kan fortsätta bidra till att fler barn kan vara med och dela gemenskapen med sina kompisar, i skolan och på fritiden.   

Priserna har satts så att man ska kunna betala med jämna tjugo-lappar och därmed minska mynthanteringen, som blir allt mer omständlig och dyr för organisationen. Förändringen ska också underlätta för barnen som säljer så att de slipper växla och bära runt på mynten.Vi jobbar också på att utveckla lösningar för mobilbetalning, men det ligger en bit framåt i tiden

De nya majblommepriserna är 20 kronor för en liten blomma, 40 kronor för en krans och 60 kronor för ett pin. Klisterdekalen fortsätter kosta 20 kronor.

I år börjar barn sälja majblommor på gator och torg den 16 april. Insamlingen pågår under två veckor och står för hela årets insamling till Majblomman.

Kommentera gärna!

Det går inte att kommentera våra inlägg här på MajBlogg. Men vi vill gärna ha kommentarer! Alla inlägg publiceras alltid också på vår Facebooksida, länk hittar du här till höger, och där kan man också kommentera det som skrivs.

Tyvärr har det sett ut som om man kan kommentera, och vi ber om ursäkt till er som har försökt göra det. Vi har inte kunnat återkoppla detta då vi inte har era kontaktuppgifter. Välkomna istället att skriva på vår Facebooksida!

Uppdrag Granskning missar barnets perspektiv

I gårdagens Uppdrag Granskning anklagas barnorganisationer för att överdriva och förvanska bilden av ekonomiskt utsatta, eller fattiga, barn i Sverige. Majblomman har inte medvetet överdrivit några siffror. Det är inte genom att presentera abstrakta siffror som vi får gehör för våra frågor eller ökar vår insamling. Det är istället genom att återge de enskilda berättelser som på ett konkret sätt visar barnets vardag när familjens pengar inte räcker till.

Men vi medger naturligtvis de fel i våra gamla förstudier om barns behov av glasögon som Uppdrag Granskning påpekar. Vi medger också det missvisande i att vi tidigare har beräknat antalet bidragsansökningar på olika vis, siffrorna blir då inte jämförbara med varandra.

Samtidigt vill vi påpeka att vår stora, djupgående studie om barns behov av glasögon från 2012 bekräftar vår beräkning från 2009 om hur många barn som får vänta på glasögon. Vår senaste studie, utförd av TNS-SIFO, håller mycket hög kvalitet och den svaghet som Uppdrag Granskning försöker påvisa i programmet stämmer inte. Alla frågor är korrekt ställda. Vi överdriver inga siffror. Och problemet med att alla barn inte kan få glasögon när de behöver är ett bra exempel på när barnfattigdomen blir tydlig och får konsekvenser för barnets utveckling.

Vi vill också understryka vår åsikt att programmets bild av barnfattigdom, eller ekonomisk utsatthet, brister på flera punkter. Framför allt har man helt missat barnets perspektiv. Att man under reportageresan inte träffar de här barnen, det är inte förvånande. Att tro att man som utomstående lätt ska få tag i dem tyder tyvärr på stor okunskap. Barnen blir ofta experter på att dölja sin situation. Men att förminska allvaret i deras situation, det är att svika dem.

Majblomman menar också att det är märkligt att Uppdrag Granskning inte ens nämner den definition på barnfattigdom, ”Child Poverty”, som EU:s medlemsstater har kommit överens om, och som SCB följer när de tar fram sin statistik. Uppdrag Granskning verkar istället försöka skapa ett eget fattigdomsbegrepp, men det är oklart hur det ser ut. Att inte heller redovisa något ur den mångåriga forskning som finns på området är mycket märkligt. Inte en enda forskare får komma till tals och presentera den stora kunskap som finns om barnens upplevelser, föräldrars prioriteringar och överlevnadsstrategier, eller konsekvenserna för samhället när människor hamnar utanför.

Jag vänder mig också mot den bild av föräldrar som programmet målar upp. Forskning visar att föräldrarna oftast gör allt för sina barn. Att skuldbelägga fattiga föräldrar och utmåla dem som ansvarslösa på det sätt som man gör flera gånger i programmet är mycket fördomsfullt.

Majblommans volontärer runt om i landet ser de barn som Uppdrag Granskning inte vill kännas vid. Barnens utsatthet kan se olika ut, men den finns. Det kan vara att inte kunna följa med i undervisningen då barnet saknar glasögon, aldrig gå på barnkalas för att man inte kan bjuda tillbaka, eller inte har någon cykel när det är dags för skolutflykt.  I detta dokument återfinns en rad vittnesmål om vad volontärerna ser och hur lokalföreningarna hjälper barn lokalt.

Majblomman sätter alltid barnets upplevelse och behov i centrum. Vi arbetar för att alla barn ska kunna hänga med i gemenskapen med sina kompisar, i skolan och på fritiden.

Vår organisation bidrar både till att enskilda barn kan få en guldkant på tillvaron, och till att driva frågor som kan förbättra för barnens möjligheter att delta på lika villkor i skolan och på fritiden. De frågor vi driver opinion om handlar om att lagar inte följs eller inte tolkas utifrån barnets bästa.

Majblomman har funnits i över hundra år och alltid varit följsamma barns behov. Behoven har skiftat, men hjälp har alltid behövts. Tyvärr kommer vi troligen se ett ännu större behov av hjälp till barn under den kommande tiden som ett resultat av den ekonomiska oron i samhället. 

Majblomman kommenterar Uppdrag Granskning

Vi satte stort hopp till Uppdrag Granskning när vi först hörde att de skulle rapportera om barnfattigdom i Sverige. Vi trodde att redaktionen, en av landets mest inflytelserika, skulle ställa politiker och andra beslutsfattare till svars för hur barn i ekonomiskt utsatta familjer har det och hur deras chanser i skolan och i resten av livet är sämre än för andra. Men vi misstog oss. Istället är det frivilligorganisationer som granskas.

Majblomman är en gräsrotsorganisation med tusentals volontärer där många arbetar inom skolan och vården. Genom volontärernas samlade rapporter och bidragsansökningarna som kommer in till oss ser vi brister i samhället som vi har ett ansvar att berätta om. Barnens möjligheter att själva berätta är mycket begränsade. De gör allt för att det inte ska märkas, de tiger och lider.

En sådan brist som vi har sett är att många barn saknar glasögon. Vi har därför kartlagt landstingens bidrag, pratat med medicinska experter och andra med stor kunskap inom ämnet. Det är barnen bakom siffrorna som är viktiga. De barn som sitter i skolan och inte ser ordentligt. Det är för deras skull vi driver den här frågan. Vi menar att barn med synnedsättning ska vara berättigade till glasögon som hjälpmedel.

Så här beskriver en av våra volontärer, en lärare, situationen på sin skola:
”Flera barn på min skola har under en längre tid fått vänta på glasögon pga föräldrars ansträngda ekonomi. Vi ordnar då i skolan så att barnen får sitta långt fram i klassrummet och huvudvärkstabletter får man gratis hos skolsköterskan.”

Uppdrag Granskning har rätt i att vi drog fel slutsatser när vi jämförde siffror från förstudierna 2008 och 2009, det var ett misstag. Men 2009 års uppskattning om hur många barn som får vänta på glasögon, ca 23 000, står sig när vi tittar på resultaten från den mer omfattande studien från år 2012, som vi uppdrog åt TNS-SIFO att genomföra. Enligt den har 29 700 skolbarn fått vänta med glasögon. Minst 16 000 av dem har fått vänta i tre månader eller mer. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga barns behov av glasögon och landstingens bidragssystem. Den utredningen ska vara klar till sommaren. Vi ser mycket fram emot den och är stolta över att ha lyft frågan åt alla de barn som får vänta på sina glasögon.

Angående bidragsansökningar så har Uppdrag Granskning rätt i att våra försök att göra överslagsberäkningar över hur många vi får in per år blivit förvirrande. Ett år beräknade vi antal barn och ändamål, ett annat år beräknade vi de fysiska bidragsansökningarna. Varje ansökan omfattar flera barn och flera ändamål. Vi har inte gjort dessa beräkningar på ett par år. Det viktiga är att redovisa vad vi faktiskt delar ut till barn och verksamhet.  Vi ökar utdelningen varje år och 2011 delade vi ut 27,9 miljoner kronor. 1999 var bidragen15,7 miljoner kronor. Bidragsansökningar är en dagsaktuell spegel av hur det ser ut för barn och 2012 har vi sett en ökning av bidrag till kläder, skor, medicin, glasögon samt allt som rör sommarlovet.

En annan av våra volontärer berättar:
”Jag arbetar som skolkurator i en mellanstor stad i Sverige. Jag och skolsköterskan på min skola träffar många barn som lever i familjer som saknar ekonomiska förutsättningar. Det kan handla om glasögon, att inte kunna åka någonstans på semester under sommarlovet, att inte ha råd att följa med kompisarna till simhallen/bowlinghallen. Att inte ha råd att köpa ny vinterjacka fast man nästan vuxit ur den gamla. Att inte ha några skridskor när man skall iväg med skolan och åka osv.”

Även frivilligorganisationer ska granskas och vi välkomnar det. Men det måste vara goda förutsättningar. Vi visste inte på förhand, som Uppdrag Granskning säger i programmet, att frågorna skulle handla om våra gamla rapporter. Vi hade fått intrycket att intervjun handlade om vår aktuella, studie, gjord 2012, eftersom det är resultaten av den som har uppmärksammats och som vi har förmedlat i media och till beslutsfattare.

Majblomman har funnits i över hundra år och alltid varit följsamma barns behov. Behoven har skiftat, men hjälp har alltid behövts. Tyvärr kommer vi troligen se ett ännu större behov av hjälp till barn under den kommande tiden som ett resultat av den ekonomiska oron i samhället.

Majblomman sätter alltid barnets upplevelse och behov i centrum. Vår organisation bidrar både till att enskilda barn kan få en guldkant på tillvaron, och till att driva frågor som kan förbättra för barnens möjligheter att delta på lika villkor i skolan och på fritiden. De frågor vi driver opinion om handlar om att lagar inte följs eller inte tolkas utifrån barnets bästa.