Det är hög tid att sätta barnet i centrum i debatten om
barnfattigdom.
Majblomman har presenterat rapporter om konkreta brister i
barns välfärd sedan 2004. Rapporterna utgår från det hjälpbehov vi möter i de
många tusen bidragsansökningar vi får in varje år. Igår presenterade Unicef sinrapport om barnfattigdom i 35 rika länder. Sverige ligger dåligt till när man
mäter hur djupt barn tillåts falla under fattigdomsgränsen. Sverige kommer först
på 22:a plats efter länder som Polen, Grekland, Estland och Ungern. Det är dags
att regering, riksdag, kommuner och landsting tar dessa rapporter på mycket
stort allvar och sätter barnets behov i centrum. Det behövs lösningar på lång
sikt. Men barns behov är omedelbara och därför får vi inte låta debatten enbart
handla om övergripande resonemang utan också om konkreta åtgärder direkt till
barnen.
I Majblommans rapporter uppmärksammar vi konkreta behov som lindrar effekterna av barnfattigdom – behov som svensk lagstiftning är till för men som tolkas godtyckligt och utan ett verkligt barnperspektiv.
Skollagen säger att skolan ska vara avgiftsfri – ändå
förekommer en rad dolda avgifter. Skollagen är också tydlig med att barn har
rätt den barnomsorg de behöver – ändå stänger förskolor och fritidshem ned under
stora delar av sommaren. Hälso- och sjukvårdslagen är tydlig med att barn har
rätt till hjälpmedel och medicinsk behandling – ändå får barn över 7 år
vanligtvis inte en krona i bidrag till glasögon. Socialtjänstlagen är tydlig
med att barn ska garanteras en skälig levnadsstandard – ändå snålar ofta socialtjänsten
in på bidrag till barnfamiljer och hjälper dem att söka medel från Majblomman.
Detta är tre konkreta exempel som gör att de allra mest
utsatta barnen inte kan delta på lika villkor i samhället. Och det är exempel
på att huvudmännen inte följer eller tolkar svensk lagstiftning utifrån barns
behov. Majblomman har en viktig roll i nätverket runt barn på 700 orter i
Sverige. Vi sätter alltid barnets bästa i fokus, men vi ska inte ta över sådant
som finns reglerat i lagstiftning.
Regering, landsting och kommuner måste ta fram strategier för att bekämpa barnfattigdom i Sverige. Strategierna behöver vara både övergripande och detaljerade. Det blir ofta rundgång i debatten – barnet glöms bort och föräldrarnas förmåga att försörja sina barn hamnar i centrum. Ibland lösningsinriktat, men ofta skuldbeläggande. Sätt nu barnet i centrum och lös ut några enkla frågor som kraftigt kan förbättra för barn i fattiga familjer redan här och nu.
På regeringens bord ligger frågan om barns rätt tillglasögon. Majblomman har lämnat sin noggranna kartläggning och ett erbjudande om att genomföra ett kunskapsseminarium för aktuella tjänstemän. Regeringen skulle snabbt kunna lösa ut en fråga som definitivt kommer att gynna de allra mest utsatta barnens möjlighet att delta på lika villkor i skolan och på fritiden.
Kommunerna måste också försäkra sig om att följa skollagen. De ”obetydliga avgifter” som skolan tillåts ta ut måste vara just obetydliga. Definiera tydliga gränser, så att alla vet vad som gäller. Se till att frivilliga insamlingar på riktigt är frivilliga. Och utbilda personalen i skolan om barnfattigdomens villkor.
Och nu stundar sommarlovet. En underbar tid för många barn. Men för barn i fattiga familjer är det tio långa veckor då samhället stänger ned. Då de blir ensamma kvar när kompisarna sticker ut på äventyr. Kommunerna kan till exempel anordna sommarlovsaktiviteter eller hålla fritidsgårdarna öppna för att dessa barn ska få möjlighet till utveckling och gemenskap även under sommaren.
Det är inte värdigt ett land som Sverige att svika de här barnen. Barndomen går inte i repris, vi kan inte ”tappa bort” flera årskullar barn medan vi väntar på resultat av strukturella förändringar. Det får konsekvenser både för individen och samhället.
Inlägg
