Kristinehamns kommun utbildar personal och politiker i barnfattigdomens villkor

Idag medverkar jag på seminariet Barn i ekonomiskt utsatta familjer i Kristinehamn. Kommunen har bjudit in mig att hålla ett föredrag om Majblommans syn på barnfattigdom och vad kommuner kan göra för att mildra effekten.

Kommunen tog förra året ett lovvärt initiativ, då kommunstyrelsen gav socialnämnden i uppdrag att genomföra en kartläggning av barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer i kommunen. Man skulle också ge förslag på hur deras situation skulle kunna förbättras. En handlingsplan utformades tillsammans med skolförvaltningen. Planens huvudsyfte är att öka barns och ungdomars möjligheter till en aktiv fritid och kommunen har därför börjat erbjuda en rad gratis fritidsaktiviteter, gratis badbussar och utvecklat samarbeten med kommunens idrottsklubbar. Seminariet är också en av punkterna i denna handlingsplan och ska bidra till att öka kunskapen om barnfattigdomens villkor och effekter bland personal och andra berörda.

Bland deltagarna finns politiker från flera förvaltningar, medarbetare från skola och socialtjänst, föreningsrepresentanter och studieförbund. Jag ser med spänning fram emot att få prata inför och med denna intresserade publik, och höra mer om kommunens arbete och framtidsplaner!

Det civila samhället – en viktig del av ett demokratiskt och socialt hållbart samhälle

Majblomman, liksom alla andra verksamheter i det civila samhället, vilar på de människor som engagerar sig ideellt. I vårt fall handlar det i huvudsak om människor från skolans och hälso- och sjukvårdens världar som kompletteras av en lång rad skilda kompentenser från andra områden. Men alla med samma mål för sitt engagemang: att göra något för de barn som far illa i vårt samhälle. Och det är det som gör det lätt att engagera människor i Majblomman – man kan göra något för barnen på hemmaplan, på den egna orten. Särskilt om man arbetar nära barn ser man att det finns många barn som saknar sådant som andra tar för givet. Majblomman erbjuder en konkret arena för det engagemanget.

Den nyligen släppta rapporten Framtidens civilsamhälle från Framtidskommissionen visar att ideellt arbete har förblivit starkt och stabilt under de senaste tjugo åren, trots farhågor om att det ideella engagemanget skulle vara på nedgång. Varannan svensk engagerar sig ideellt. Sverige har en med internationella mått mätt mycket hög aktivitet i den ideella sektorn. Men det sker förändringar när allt fler engagerar sig under kortare tid och mer flyktiga former än tidigare.

Rapportförfattaren Tobias Harding reser ett antal viktiga frågor: hur ska staten och det civila samhället samverka i framtiden? Hur ser det ideella engagemanget ut och hur påverkar det den demokratiska processen?

I den senaste socialchefsrapporten från fackförbundet Vision menar 9 av 10 socialchefer att de kommer att bli allt mer beroende av den frivilliga sektorn framöver. Men bara 1 av 10 har fungerande samarbeten. I rapporten från Framtidskomissionen talas framför allt om civilsamhället som leverantör av välfärdstjänster, och om statens ekonomiska stöd till civilsamhället. Men i Majblommans relation till socialtjänsten handlar det mycket om att utgöra ett komplement till det stöd som samhället kan ge, där vi kan ge ekonomiska bidrag för att barn i ekonomiskt utsatta familjer ska kunna få något som det allmänna inte kan bidra med. Där jobbar vi för att öka kunskapen om oss och vår verksamhet bland socialsekreterare.

I rapporten från Framtidskommissionen finns också tankar om vad som händer när en organisation professionaliseras, då allt fler organisationers medlemmar enligt Tobias Hardin tappar i makt, till förmån för de anställda. Majblomman går inte åt det hållet. Vi har en väldigt platt organisation. Vi strävar ständigt efter korta beslutsvägar och en nära kommunikation mellan lokala representanter och riksförbundet.  Vi har inga mellanled i form av distrikt med egna kontor, utan nära 700 lokalföreningar med tusentals volontärer, och ett litet kansli med 7 anställda. Kansliet är en serviceorganisation, som förutom att vi servar lokalföreningarna med allt som behövs runt insamlingen också driver Majblommans gemensamma riksprojekt – vårt sommarläger på Galtarö, folk- och opinionsbildning runt frågor vi uppmärksammar genom våra bidragsansökningar, samt bidrag till forskning runt barns hälsa. Organisationen ska vara kvalitetssäkrad, även våra volontärer ska hantera till exempel bidragsansökningar utifrån etiska riktlinjer och gemensamma beslut. Men vi kommer aldrig att bli en toppstyrd organisation utan barns aktuella behov ska alltid styra vår verksamhet.

”Framtidens civilsamhälle” är skriven av Tobias Harding, filosofie doktor vid Linköpings universitet. Med det civila samhället menar man alla de organisationer och initiativ av olika slag som samlar ideella krafter.  Rapporten är en underlagsrapport till Framtidskommissionen, som leds av statsministern och har i uppdrag att kartlägga framtida utmaningar för Sverige. 

Majblomman kandidat till utmärkelsen Årets Lobbyist

I Resumé, branschtidningen för medier och marknadskommunikation, kan man läsa att jag är en av kandidaterna till utmärkelsen Årets Lobbyist för Majblommans arbete med att driva frågan om barns rätt till glasögon.

Vårt arbete med att folk- och opinionsbilda om att många skolbarn tvingas avstå från glasögon då föräldrarna inte har råd sträcker sig många år tillbaka i tiden. Vi har inte gett oss, och nu börjar det ge utdelning. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga landstingens bidrag. Flera landsting har också på egen hand beslutat att utöka sina bidrag att omfatta skolbarn. Stockholms landsting har återinfört bidraget efter flera år utan något bidrag alls. Att själva arbetet som har lett fram till dessa framsteg nu uppmärksammas av experter på kommunikationsområdet är förstås mycket hedrande.

Budskapet rör vid många hjärtan. Och det ska det. Barn i Sverige har rätt till hjälpmedel, men många landsting snålar när det kommer till glasögon för skolbarn. 29 700 skolbarn i Sverige har fått vänta på glasögon då föräldrarna inte har råd. Ungefär 10 500 av dem väntar i minst ett år. Det är lätt att förstå hur det kan påverka både skolgång och fritid för de här barnen.

Bland de övriga kandidaterna till Årets Lobbyist finns bland annat RFSL och HBT-rörelsen, SAAB, Sjuksköterskeupproret, Lärarnas Riksförbund och dataspelsbranschen. Vinnaren utses den 14 november. 

Dyrt i längden att rusta ned omsorgen om barnen i tuffa tider

Det talas om att en ny våg av varsel är på väg. Det skapar otrygghet vid köksborden och ända in i barnrummen. Nu är det viktigare än någonsin att hålla tag i tryggheten runt barnen. Att inte dra ned på skolan, fritidsverksamheten, socialtjänstens pengar för barns behov och så vidare. Barn, som har väldigt lite att säga till om i vårt samhälle, ska inte bli offer för neddragningar.

Istället uppmanar jag kommuner att vara offensiva och satsa, även i tuffa tider. Studier visar att det går att räkna på hur kommunerna sparar pengar på tidiga insatser. Motsatsen, att dra ned på omsorgen om barnen, riskerar att få konsekvenser på längre sikt, både för samhällsekonomin och för enskilda individer. Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har intresserat sig särskilt för de sociala och ekonomiska konsekvenser som ett ekonomiskt utanförskap för med sig, både i nuläget och i framtiden. De förespråkar sociala investeringsfonder, där man avsätter pengar för sociala investeringar som ska minska kostnader på sikt. Pengarna kan trygga långsiktiga lösningar och visar på ett klokt tänk – från den kortsiktiga synen på sociala insatser som brända pengar i årets budget, till sparade pengar i framtiden. För att inte tala om de mänskliga vinsterna. Det går inte att räkna på vad utanförskapet kostar individen. Men det går att räkna på kommande kostnader för arbetslöshet, sjukskrivningar och kriminalitet.

Ett antal svenska kommuner har inrättat sociala investeringsfonder. Norrköping, Malmö, Tomelilla och Umeå är några av dem. Norrköpings kommun driver bland annat ett projekt med pengar från sin fond som ska hitta orsakerna till, och förhindra skolfrånvaro hos barn. I Umeå driver man bland annat ett yrkesförberedande gymnasieprogram för elever med ADHD och ADD, och ett utbildningsprogram för att säkra kompetensen hos socialarbetare som möter barn, unga och familjer. Även om det ännu bara är ett fåtal kommuner som startat med sociala investeringsfonder är det början på ett nytt och friskare synsätt på sociala satsningar. Det gäller också de kommuner som har valt att organisera sig så att olika förvaltningar kan samarbeta i frågor som rör barn och unga.

Det är viktigt att lära av historien. Minns 90-talet och hur nedskärningarna drabbade barnen. Låt oss inte göra om det misstaget. Våga satsa framåt. Det kommer att löna sig.