Sätt barnets perspektiv och behov i centrum för debatten om barnfattigdom

Det är hög tid att sätta barnet i centrum i debatten om barnfattigdom.

Majblomman har presenterat rapporter om konkreta brister i barns välfärd sedan 2004. Rapporterna utgår från det hjälpbehov vi möter i de många tusen bidragsansökningar vi får in varje år. Igår presenterade Unicef sinrapport om barnfattigdom i 35 rika länder. Sverige ligger dåligt till när man mäter hur djupt barn tillåts falla under fattigdomsgränsen. Sverige kommer först på 22:a plats efter länder som Polen, Grekland, Estland och Ungern. Det är dags att regering, riksdag, kommuner och landsting tar dessa rapporter på mycket stort allvar och sätter barnets behov i centrum. Det behövs lösningar på lång sikt. Men barns behov är omedelbara och därför får vi inte låta debatten enbart handla om övergripande resonemang utan också om konkreta åtgärder direkt till barnen.

I Majblommans rapporter uppmärksammar vi konkreta behov som lindrar effekterna av barnfattigdom – behov som svensk lagstiftning är till för men som tolkas godtyckligt och utan ett verkligt barnperspektiv.

Skollagen säger att skolan ska vara avgiftsfri – ändå förekommer en rad dolda avgifter. Skollagen är också tydlig med att barn har rätt den barnomsorg de behöver – ändå stänger förskolor och fritidshem ned under stora delar av sommaren. Hälso- och sjukvårdslagen är tydlig med att barn har rätt till hjälpmedel och medicinsk behandling – ändå får barn över 7 år vanligtvis inte en krona i bidrag till glasögon. Socialtjänstlagen är tydlig med att barn ska garanteras en skälig levnadsstandard – ändå snålar ofta socialtjänsten in på bidrag till barnfamiljer och hjälper dem att söka medel från Majblomman.

Detta är tre konkreta exempel som gör att de allra mest utsatta barnen inte kan delta på lika villkor i samhället. Och det är exempel på att huvudmännen inte följer eller tolkar svensk lagstiftning utifrån barns behov. Majblomman har en viktig roll i nätverket runt barn på 700 orter i Sverige. Vi sätter alltid barnets bästa i fokus, men vi ska inte ta över sådant som finns reglerat i lagstiftning.

Regering, landsting och kommuner måste ta fram strategier för att bekämpa barnfattigdom i Sverige. Strategierna behöver vara både övergripande och detaljerade. Det blir ofta rundgång i debatten – barnet glöms bort och föräldrarnas förmåga att försörja sina barn hamnar i centrum. Ibland lösningsinriktat, men ofta skuldbeläggande. Sätt nu barnet i centrum och lös ut några enkla frågor som kraftigt kan förbättra för barn i fattiga familjer redan här och nu.

På regeringens bord ligger frågan om barns rätt tillglasögon. Majblomman har lämnat sin noggranna kartläggning och ett erbjudande om att genomföra ett kunskapsseminarium för aktuella tjänstemän. Regeringen skulle snabbt kunna lösa ut en fråga som definitivt kommer att gynna de allra mest utsatta barnens möjlighet att delta på lika villkor i skolan och på fritiden.

Kommunerna måste också försäkra sig om att följa skollagen. De ”obetydliga avgifter” som skolan tillåts ta ut måste vara just obetydliga. Definiera tydliga gränser, så att alla vet vad som gäller. Se till att frivilliga insamlingar på riktigt är frivilliga. Och utbilda personalen i skolan om barnfattigdomens villkor.

Och nu stundar sommarlovet. En underbar tid för många barn. Men för barn i fattiga familjer är det tio långa veckor då samhället stänger ned. Då de blir ensamma kvar när kompisarna sticker ut på äventyr. Kommunerna kan till exempel anordna sommarlovsaktiviteter eller hålla fritidsgårdarna öppna för att dessa barn ska få möjlighet till utveckling och gemenskap även under sommaren.  

Det är inte värdigt ett land som Sverige att svika de här barnen. Barndomen går inte i repris, vi kan inte ”tappa bort” flera årskullar barn medan vi väntar på resultat av strukturella förändringar. Det får konsekvenser både för individen och samhället. 

Replik på ledare i Svenska Dagbladet den 13 maj 2012: Glasögonfrågan är inte ett dåligt exempel på barnfattigdom

Redan 2006 rapporterade Majblommans lokalföreningar, det finns 700, om att allt fler ansökningar gällde bidrag till barns glasögon. Av våra tusentals volontärer arbetar många inom skolan och sjukvården och de vittnade om problemet med barn som inte får de glasögon de behöver. Majblommans riksförbund har undersökt hur landstingen arbetar med frågan om glasögon som hjälpmedel och medicinsk behandling samt vilka lagar som finns. Vi har intervjuat politiker, föräldrar, barn, lärare och ögonläkare. Frågan är noggrant kartlagd av oss. Trots detta skriver SvD:s ledarskribent Sanna Rayman att frågan är tagen ur luften, och ifrågasätter om den är ett bra exempel på problemet barnfattigdom.

Jag har varit i kontakt med Sanna Rayman och förstått att hon delar Majblommans uppfattning om att barnfattigdom är ett verkligt och viktigt problem i Sverige. Det gläder oss. Ju fler journalister och opinionsbildare som får upp ögonen för barnfattigdom och kan bidra till att frågan lyfts, desto bättre.

Men Majblomman menar att barns rätt till glasögon inte bara är en barnfattigdomsfråga, det är en barn-rättighets-fråga. Barn har rätt till de hjälpmedel och den medicinska behandling de behöver, det står i hälso- och sjukvårdslagen. Vi arbetar hårt för att glasögon inte ska undantas från den lagen, som de oftast gör idag. Och särskilt viktigt är det förstås för de barn vars vårdnadshavare lever i ekonomisk utsatthet och inte kan skaffa glasögon till sina barn när de behöver dem. Glasögonen blir ett sätt att lindra barnfattigdom, då barnen får ökade chanser att hänga med i skolan och på fritiden om de kan se ordentligt.

För barns behov är omedelbara. Majblomman tar barnets perspektiv och ser vad som är viktigt här och nu. Därför delar vi ut bidrag till de enskilda barn som söker om pengar till glasögon. Vi jobbar också för politiska förändringar, men de tar tid. Barn kan inte vänta.

Men glädjande nog har frågan nått så långt som till regeringens bord. Det finns en bred politisk samsyn om att frågan är viktig. Nu pågår också ett spännande forskningsprojekt vid IFAU i Uppsala, som ska ta reda på om det finns samband mellan landstingens glasögonbidrag och slutbetyg. Och vi fortsätter jobba för att frågan ska lösas så att barn i Sverige får rätt till de glasögon de behöver.

Så kan Majblomman bidra med kunskap till regeringen om barns behov av glasögon

Regeringen ska kartlägga landstingens tillämpning av sitt ansvar för glasögon som hjälpmedel till barn, det har jag berättat om här på bloggen i ett tidigare inlägg.

Majblomman har samlat kunskap i frågan sedan 2006 och vill nu erbjuda regeringen hjälp att snabbt komma igång med kartläggningen. Vi sammanfattar detta i ett brev till barn- och äldreminister Maria Larsson idag, där vi berättar om vad vi kan bidra med samt föreslår ett kunskapsseminarium som kickstart på arbetet.

Vår kunskap är sammanställd i vår glasögonrapport, den senaste publicerade vi i mitten av april. Här angriper vi problembilder från flera håll; barnen och föräldrarnas upplevelser och prioriteringar, politikers ibland bristfälliga kunskap om problemet, ögonläkares expertis om glasögon som behandling, landstingens bidrag till barns glasögon, hur synfel definieras i Sverige, vilka lagar som gäller, det internationella samfundets prioritering av god syn genom WHO’s Vision 2020 The Right to Sight, med mera. Det har blivit en hel del kunskap genom åren.

Vi erbjuder oss också att arrangera ett kunskapsseminarium, liknande ett vi tidigare har hållit i riksdagen (då med miljöpartiet som värd). Inbjudna talare och deltagare på ett sådant seminarium skulle kunna vara:
·  Pia Agervi ,överläkare och verksamhetschef för utbildning och akut ögonsjukvård vid S:t Eriks ögonsjukhus, om hur synen utvecklas hos små barn och behovet av glasögon som behandling för att undvika framtida funktionshinder
· Alexanders Westerberg, forskare vid IFAU som just nu arbetar på ett projekt om hur landstingens glasögonbidrag har sett ut och förändrats över tid
· Rune Brautaset, docent och programdirektor för Optikerprogrammet vid KI, om optikerns roll i vårdkedjan och vad olika synfel innebär för individen i praktiken
· Ann Wahlberg, skolsköterska på Maltesholmsskolan om rutinerna för skolbarns synundersökningar och sin bild av hur barn påverkas av att inte få de glasögon de behöver
· Fredrik Wistrand, vd för optikerkedjan Smarteyes, om hur branschen ser ut och hur landstingen kan pressa priserna väsentligt så att en utökning av dagens bidrag kan genomföras till en relativt sett liten kostnad.

Vi kan också föreslå flera landstingspolitiker som kan ge sin syn på prioriteringar och diskussioner i ett landsting.

Vi hoppas nu att regeringen inte lägger frågan åt sidan utan tar chansen att snabbt och till en relativt sett liten kostnad påverka landets landsting att förbättra förutsättningarna för en lyckad skolgång för tusentals barn i Sverige.