Just nu är det höstlov för många barn; som förhoppningsvis får en vecka fylld med trevliga, vilsamma inslag. Deras lärare och föräldrar kan samtidigt smälta beskeden som finansminister Magdalena Andersson levererat i regeringens höstbudget.
Socialdemokraterna gick till val på att höja barnbidraget med 100 kronor. Detta viktiga löfte har nu gått upp i rök, vilket är mycket beklagligt. Enligt uppgift är det resultatet av förhandlingar som landat i att man prioriterat de barnfamiljer som har det allra tuffast. I stället för ökat barnbidrag blir det nu 300 kronor mer till ensamstående som har rätt till underhållsstöd. I praktiken handlar det oftast om ensamma mammor, som nu får rätt till 1573 kronor i månaden.
Vi på Majblomman välkomnar det ökade stödet till alla ensamma föräldrar som sliter för att ha råd med mat, regnställ och lördagsgodis. Men man kan ifrågasätta varför barn ska ställas mot barn. Är det verkligen rimligt att svika ett löfte till barnfamiljer med hänvisning till barnfamiljer? Genom åren har vi konstaterat att satsningar på de barn som vi möter varje dag är blygsamma. Parallellt ser vi att olika investeringar i barns utbildning, hälsa och fritid lönar sig långsiktigt. Annorlunda uttryckt finns ingen hållbar logik i att parera en satsning på de mest utsatta barnfamiljerna genom att svika löftet om höjt barnbidrag.
Vi bevittnat ofta att många av föräldrar som har lite ”för hög” inkomst för att få försörjningsstöd har mycket svårt att få ihop vardagen. För dem är barnbidraget en räddning, och behöver förbli så även i framtiden.
Barnbidraget är ett obyråkratiskt verktyg som jämnar ut skillnader mellan barn i Sverige. Det behövs mest bland dem som har det tuffast, men det betyder inte att konstruktionen bör ändras till ett behovsprövat stöd. Dels hade det inneburit fördyrad handläggning, dels hade det medfört svåra, sannolikt stigmatiserande gränsdragningar.
En glädjande nyhet med budgeten är satsningen på kostnadsfria läkemedel till alla barn. Initiativet till detta kommer från Vänsterpartiet, som dock inte driver igenom sitt besläktade löfte om kostnadsfria glasögon till barn med synfel. Majblomman är fortfarande den enda aktör som ger röst åt alla skolbarn som inte hänger med i undervisningen för att deras föräldrar inte har råd med glasögon.
Primärt ”ägs” frågan om barnglasögon av landstingen, och vi för kontinuerligt samtal med politiker och tjänstemän som berörs. Men en satsning från regeringen hade inneburit konkret hjälp till alla barn som kommer i kläm. Det hade också varit en signal till landstingen: barns rätt att se ordentligt får inte förbli en icke-fråga.
Till sist är uppskattar vi att regeringen återinför den fria entrén på statliga muséer, och att kulturministern uttryckt att tillgänglighet för barnfamiljer handlar om både ekonomi och folkbildning. Vi gör också tummen upp för satsningen på landets kulturskolor. Mot bakgrund av Majblommans årliga kommunrapporter ser vi att barns möjlighet att musicera, måla och spela teater varierar betänkligt beroende på var de bor. Att kulturskolan nu blir billigare på många orter är mycket värdefullt. Att få utveckla sin kreativitet är minst lika viktigt som att kunna idrotta efter skolan.