I dag skriver tre folkpartister från trakten en debattartikel i Mariestads-Tidningen, kallad ”Lagen kräver en avgiftsfri skola”. Det är mycket värdefullt och hoppingivande att fler och fler beslutsfattare får upp ögonen för en av Majblommans hjärtefrågor, även om rubriken är något missvisande.
Det stämmer att skollagen som utgångspunkt säger att grundskolan ska vara helt ”gratis” för eleverna, men regelverket innehåller samtidigt undantag. Så kallade obetydliga avgifter får tas ut vid enstaka tillfällen, och det tolkningsutrymme som därmed uppstår ställer till med problem. Majblommans undersökningar visar att en inte obetydlig grupp föräldrar sätter gränsen för vad som är en obetydlig kostnad redan vid 20 kronor.
Det stämmer att skollagen som utgångspunkt säger att grundskolan ska vara helt ”gratis” för eleverna, men regelverket innehåller samtidigt undantag. Så kallade obetydliga avgifter får tas ut vid enstaka tillfällen, och det tolkningsutrymme som därmed uppstår ställer till med problem. Majblommans undersökningar visar att en inte obetydlig grupp föräldrar sätter gränsen för vad som är en obetydlig kostnad redan vid 20 kronor.
Samtidigt ger Skolinspektionens gamla praxis att så mycket som 300 kronor kan ses som obetydligt under vissa omständigheter. Majblomman förordar givetvis att alla de skolor som tillämpar undantaget ska ta hänsyn till vad barnfamiljer med små ekonomiska marginaler tycker, och begränsa efterfrågade belopp med tanke på dem. Ännu bättre vore om skolor, som debattartikeln föreslår, strävade mot att eliminera alla dolda avgifter helt.
Majblomman har länge pekat på problemet med alla de små vardagliga investeringar som skolbarn förväntas göra, som egen frukt till den dagliga fruktstunden, egna skridskor och liknande på idrottsdagar och hemmagjord matsäck trots att det åligger skolan att erbjuda alla barn näringsriktig lunch varje dag. Det är utmärkt att våra folkvalda i olika församlingar börjar ansluta sig till våra krav och önskemål. Att problematisera obligatoriska insamlingar, exempelvis till skolresor, är ett sådant.
Ytterligare en aspekt som det sällan talas om är den samtida, storslagna kalaskultur som uppstått på många håll. I all välmening bjuder barn in kompisar till påkostade fester där man förväntas ha med en fin present. Där kan skolan vara en dämpande och pedagogisk aktör, och påminna om att inte alla har möjlighet att köpa gåvor till alla i klassen, eller bjuda igen på samma sätt.
Sammanfattningsvis handlar mycket om att den del av vuxenvärlden som berörs av skolan måste bli bättre på att följa och tolka skollagen med barnens bästa för ögonen.