måndag 28 januari 2013

Gör inte barnfattigdom till en partipolitisk fråga, det handlar om vår gemensamma välfärd


Med anledning av den senaste tidens debatt om barnfattigdom är det viktigt att poängtera att barnfattigdom är en bred politisk fråga som har väckt intresse i båda politiska blocken under många års tid. Oavsett vad vi kallar problemet handlar det om barn som får sämre möjligheter i livet. Frågan får inte bli ett partipolitiskt slagträ. Samtliga partier måste ta köksbordsekonomin på största allvar, se hur familjer tvingas prioritera och hur barnen drabbas när samhället inte följer de lagar som riksdagen har instiftat för att skydda barnen. 

2006 inledde Göran Persson socialdemokraternas presskonferens i Almedalen med att prata om att socialdemokraterna hade missat just köksbordsekonomin. Men redan under den vårens valupptakt hade Majblomman uppvaktats av allianspartierna för att få underlag att ställa socialdemokraterna till svars för barnfattigdomen i Sverige. Det finns ett brett engagemang för frågan på alla politiska nivåer, det har vi sett sedan dess.

Det kommer alltid finnas människor som är arbetslösa, sjuka och på annat sätt har otillräckliga inkomster för att kunna försörja sin familj fullt ut. Barnen är de stora förlorarna. De måste garanteras goda möjligheter att delta i gemenskapen på samma villkor som sina kompisar. Det tror vi att alla riksdagspartier är överens om, men naturligtvis ser man olika vägar fram mot lösningen.

Skolan är en otroligt viktig arena för barn. Rektorer och lärare måste ges fulla möjligheter att leva upp till skollagen och dess krav på skolans kompensatoriska uppdrag. Håll eventuella avgifter på ett minimum och slopa de dolda avgifter som kan uppstå när barn ska ha med matsäck eller utrustning på skolutflykter. Skolinspektionen bör sänka nivåerna för de avgifter som skolorna är tillåtna att ta ut enligt skrivningen om ”obetydlig kostnad” i skollagen. Landstingen, som enligt hälso- och sjukvårdslagen, har ansvar för personliga hjälpmedel, behöver ta sin del av ansvaret på allvar och se till att barn kan följa med i undervisningen oavsett funktionshinder.

Avgifter i skolan och barns rätt till glasögon är två frågor som Majblomman driver då vi har sett i våra bidragsansökningar att just detta är något som familjer söker hjälp för. Våra Majblommeföreningar ska inte betala sådant som det allmänna bör stå för, och vi arbetar hårt på att få till de här förbättringarna för barnen.  Majblommans pengar ska kunna gå till sådant som samhället inte kan stå för, men som ändå är viktigt för att barnen ska kunna delta i gemenskapen med sina kompisar. Majblommeföreningarna är en viktig del av barnets nätverk på 650 orter, både för skola och för fritid. Vi kompletterar samhällets ansvar – och gör det med glädje! – men vi tar inte över det.

Majblomman överdriver inte bilden av barnfattigdom i Sverige. Uppdrag Gransknings snäva tolkning av barnfattigdomsbegreppet däremot, riskerar att för lång tid framöver skada det arbete som görs för att lindra och förbättra de ekonomiskt utsatta barnens situation. Deras upplevelse förminskas och förlöjligas, för att det inte handlar om u-lands-svält. Som om det inte är illa nog att som barn drabbas av utanförskapet och se sina livschanser försämras kraftigt, när man lever i ett rikt land som Sverige. Det finns också risk för reportagets tolkning försvårar för politiker, på alla nivåer och av alla färger, som arbetar hårt för frågan och som nu får diskutera ordval istället för lösningar.