Med anledning av den senaste tidens debatt om barnfattigdom
är det viktigt att poängtera att barnfattigdom är en bred politisk fråga som
har väckt intresse i båda politiska blocken under många års tid. Oavsett vad vi
kallar problemet handlar det om barn som får sämre möjligheter i livet. Frågan
får inte bli ett partipolitiskt slagträ. Samtliga partier måste ta
köksbordsekonomin på största allvar, se hur familjer tvingas prioritera och hur
barnen drabbas när samhället inte följer de lagar som riksdagen har instiftat
för att skydda barnen.
2006 inledde Göran Persson socialdemokraternas presskonferens i
Almedalen med att prata om att socialdemokraterna hade missat just
köksbordsekonomin. Men redan under den vårens valupptakt hade Majblomman
uppvaktats av allianspartierna för att få underlag att ställa
socialdemokraterna till svars för barnfattigdomen i Sverige. Det finns ett
brett engagemang för frågan på alla politiska nivåer, det har vi sett sedan
dess.
Det kommer alltid finnas människor som är arbetslösa, sjuka
och på annat sätt har otillräckliga inkomster för att kunna försörja sin familj
fullt ut. Barnen är de stora förlorarna. De måste garanteras goda möjligheter
att delta i gemenskapen på samma villkor som sina kompisar. Det tror vi att
alla riksdagspartier är överens om, men naturligtvis ser man olika vägar fram
mot lösningen.
Skolan är en otroligt viktig arena för barn. Rektorer och
lärare måste ges fulla möjligheter att leva upp till skollagen och dess krav på
skolans kompensatoriska uppdrag. Håll eventuella avgifter på ett minimum och
slopa de dolda avgifter som kan uppstå när barn ska ha med matsäck eller
utrustning på skolutflykter. Skolinspektionen bör sänka nivåerna för de
avgifter som skolorna är tillåtna att ta ut enligt skrivningen om ”obetydlig
kostnad” i skollagen. Landstingen, som enligt hälso- och sjukvårdslagen, har
ansvar för personliga hjälpmedel, behöver ta sin del av ansvaret på allvar och se till att barn kan följa
med i undervisningen oavsett funktionshinder.
Avgifter i skolan och barns rätt till glasögon är två frågor
som Majblomman driver då vi har sett i våra bidragsansökningar att just detta
är något som familjer söker hjälp för. Våra Majblommeföreningar ska inte betala
sådant som det allmänna bör stå för, och vi arbetar hårt på att få till de här
förbättringarna för barnen. Majblommans
pengar ska kunna gå till sådant som samhället inte kan stå för, men som ändå är
viktigt för att barnen ska kunna delta i gemenskapen med sina kompisar. Majblommeföreningarna
är en viktig del av barnets nätverk på 650 orter, både för skola och för
fritid. Vi kompletterar samhällets ansvar – och gör det med glädje! – men vi
tar inte över det.
Majblomman överdriver inte bilden av barnfattigdom i
Sverige. Uppdrag Gransknings snäva tolkning av barnfattigdomsbegreppet däremot,
riskerar att för lång tid framöver skada det arbete som görs för att lindra och
förbättra de ekonomiskt utsatta barnens situation. Deras upplevelse förminskas
och förlöjligas, för att det inte handlar om u-lands-svält. Som om det inte är
illa nog att som barn drabbas av utanförskapet och se sina livschanser försämras
kraftigt, när man lever i ett rikt land som Sverige. Det finns också risk för
reportagets tolkning försvårar för politiker, på alla nivåer och av alla färger,
som arbetar hårt för frågan och som nu får diskutera ordval istället för
lösningar.