Ansvaret för medicinsk behandling och personliga hjälpmedel
ligger enligt hälso- och sjukvårdslagen hos våra landsting. För barn i
skolåldern är glasögon ett hjälpmedel för att korrigera en synnedsättning. För
mindre barn, upp till 8-10 års ålder när synen fortfarande utvecklas, är
glasögon att betrakta som medicinsk behandling. Om problemen inte behandlas kan
de få omfattande konsekvenser, t ex synnedsättningar som inte går att behandla
senare. Vissa tillstånd kan till och med leda till blindhet.
Majblomman menar att det är en rättighet för barn att få
hjälpmedel vid funktionsnedsättning eller som medicinsk behandling, oavsett var
man bor i landet och oavsett hur föräldrarnas plånbok ser ut. Glasögon borde
vara kostnadsfritt för barn, på samma sätt som hörapparater är det. Det är
alltså en barnrättighetsfråga. Men kostnadsfria glasögon skulle särskilt mildra
effekterna av barnfattigdom och ge fler barn bättre förutsättningar för en
lyckad skolgång.
Alla landsting ger nu bidrag för mindre barns glasögon, men
i varierande omfattning. Och bara en bråkdel av landstingen ger bidrag till
skolbarns glasögon. Regeringen har glädjande nog gett Socialstyrelsen i uppdrag
att utreda barns behov av glasögon och hur landstingens bidrag ser ut.
Majblommans sifo-undersökning från i våras visade att 10 500
skolbarn inte har fått glasögon på ett helt år, trots att de behöver.
Ytterligare 16 000 skolbarn har fått vänta i tre månader eller mer på glasögon.
Bakom de här siffrorna finns barn som har svårt att hänga med i skolan och på
fritiden för att de inte kan se ordentligt. Det handlar om en hel termin eller
mer. Ett år är också lika lång tid som Socialstyrelsen fått på sig att
genomföra sin utredning. Det hinner hända mycket i ett barns liv under den här
tiden.
Socialstyrelsens utredning ska redovisas senast den 1 juni
2013. För oss på Majblomman är dock bilden klar: Vi har redan kartlagt hur
bidragen ser ut i alla landsting, gjort en kunskapsöversikt med hjälp av
experter och gjort beräkningar på hur många barn som behöver glasögon.
Majblomman har drivit frågan i många år, den har sin grund i det behov vi möter
i barnfamiljers bidragsansökningar till våra lokalföreningar. Bilden är oroande. Samtidigt sker det
förändringar till det bättre: Flera lågprisaktörer har kommit in i
glasögonbranschen de senaste åren. Genom upphandling borde landstingen kunna få
riktigt bra priser. För en enskild familj, med små eller inga marginaler, kan
glasögon däremot fortfarande vara en omöjlig utgiftspost.
Sedan Majblomman började uppmärksamma landstingen på
problematiken har några av dem tagit ett barnrättsperspektiv och beslutat att
ge bidrag även under skolåldern. Men
fler landsting behöver tolka lagen mer utifrån barnets perspektiv än vad man
gör idag. Det är svårt att sätta en prislapp på sämre självkänsla, utanförskap
och sämre skolresultat. Det är lättare att räkna på vad det kostar att bekosta
extraundervisning. Jag vågar påstå att glasögon till de här barnen skulle vara
en betydligt billigare lösning, både för individen och för samhället.
Läs gärna mer i vår rapport Majblomman om skolbarns rätt till glasögon.