I våras skrev Majblomman till Socialstyrelsen och frågade myndigheten hur man ser på synnedsättning hos barn som funktionshinder och vad man anser om glasögon som hjälpmedel till skolbarn. Vi har nu fått svar. I detta svar sammanfattar Socialstyrelsen de skyldigheter som kommuner och landsting har för att ge stöd för glasögon, sett från sjukvårdsrättsligt och socialrättsligt perspektiv.
Av svaret utläser vi att det är otydligt vad som gäller för glasögon och synnedsättning, Socialstyrelsen har alltså egentligen inga svar att ge på våra frågor. Man skriver bland annat att medborgarna enligt socialtjänstlagen har rätt till ekonomiskt bistånd för bland annat glasögon. Vad Majblomman har sett fungerar socialtjänstlagen bra i det hänseendet, de som har ekonomiskt bistånd får i allmänhet även stöd till barnens glasögon. Det är värre för dem som kämpar med marginalerna utan att ha ekonomiskt bistånd. Det kan vara familjer med en ensamstående förälder, eller där föräldrarna har låga inkomster på grund av deltidsarbete eller långvarig sjukskrivning. Deras inkomster räcker inte för de kostnader som uppstår när barnen behöver nya glasögon, men inkomsterna är för höga för att de ska få ekonomiskt bistånd.
Igår blev det klart att regeringens ger i uppdrag till Socialstyrelsen att utreda behoven av glasögon hos barn, kartlägga dagens bidragssystem och vid behov förslå en mer enhetlig hantering över landet. Arbetet ska redovisas i juni 2013, men Majblomman hoppas förstås att man skyndar på frågan. Det rör sig om tiotusentals barn som inte får de glasögon de behöver.