Försäkringskassan har i en färsk rapport konstaterat att den
ekonomiska familjepolitiken allt sämre klarar att lyfta familjer ur ekonomisk
utsatthet. Rapporten visar också att framför allt ensamstående kvinnor med barn
har det tufft. Sverige klättrar också på en oattraktiv lista, den över hur stor
andel av befolkningen i OECD-länderna som lever i ekonomisk utsatthet.
Det här stämmer väl överens med den bild Majblomman har,
utifrån vad vi ser i de tiotusentals bidragsansökningar som kommer in till
våra lokalföreningar runt om i landet. Majoriteten av de som söker är just
ensamstående kvinnor som försöker få ekonomin att gå ihop, och kanske lyckas
göra något fint för sina barn. Vi ser sedan några år tillbaka att
bidragsansökningar för kläder, skor och andra nödvändiga saker ökar. Många
söker också för att kunna ge sina barn upplevelser och minnen, till exempel för
att kunna göra en utflykt, besöka ett nöjesfält eller ordna ett
födelsedagskalas. Majblomman finns till för barn som har det svårt och vi är
följsamma barns behov. Alla barn ska kunna dela gemenskapen med sina kamrater
både i skolan och på fritiden, och det ska våra bidrag hjälpa till med. Men vi
ser alltså också att vi får ta ett allt större ansvar för sådant som samhället
bör stå för om föräldrarna själva inte klarar det: kläder, skor, glasögon. Så
ska det inte vara. Vi för dialoger med socialtjänstemän i kommunerna för att
göra dem uppmärksammade på detta. Och många av dem sliter hårt med att hjälpa de
biståndssökande familjerna, men vittnar om att det blir allt tuffare att få
budgetarna att räcka till.
Det är bra att regeringen får färska siffror och kan se
över hur den ekonomiska familjepolitiken fungerar. Det räcker inte enbart att
höja ett bidrag – för människor som tvingas leva på ekonomiskt bistånd innebär
det bara att ett annat bidrag sänks. Den övergripande ekonomiska situationen
förbättras alltså inte för dem genom en sådan åtgärd. Det är också viktigt på
kommunnivå att göra sitt yttersta för att barnen i de ekonomiskt utsatta
familjerna inte stigmatiseras ytterligare. Små insatser, som att förbjuda
matsäck och andra dolda avgifter i skolorna till att ordna gratis
sommarlovsaktiviteter, gör stor skillnad. Det är väldigt viktigt att minnas att
barns behov är omedelbara, de kan inte vänta på politiska förändringar. Under
tiden som vi vuxna jobbar långsiktigt, måste barnen få ha det bra här och nu.