Regeringen ska kartlägga landstingens tillämpning av sitt ansvar för glasögon som hjälpmedel till barn, det har jag berättat om här på bloggen i ett tidigare inlägg.
Majblomman har samlat kunskap i frågan sedan 2006 och vill nu erbjuda regeringen hjälp att snabbt komma igång med kartläggningen. Vi sammanfattar detta i ett brev till barn- och äldreminister Maria Larsson idag, där vi berättar om vad vi kan bidra med samt föreslår ett kunskapsseminarium som kickstart på arbetet.
Vår kunskap är sammanställd i vår glasögonrapport, den senaste publicerade vi i mitten av april. Här angriper vi problembilder från flera håll; barnen och föräldrarnas upplevelser och prioriteringar, politikers ibland bristfälliga kunskap om problemet, ögonläkares expertis om glasögon som behandling, landstingens bidrag till barns glasögon, hur synfel definieras i Sverige, vilka lagar som gäller, det internationella samfundets prioritering av god syn genom WHO’s Vision 2020 The Right to Sight, med mera. Det har blivit en hel del kunskap genom åren.
Vi erbjuder oss också att arrangera ett kunskapsseminarium, liknande ett vi tidigare har hållit i riksdagen (då med miljöpartiet som värd). Inbjudna talare och deltagare på ett sådant seminarium skulle kunna vara:
· Pia Agervi ,överläkare och verksamhetschef för utbildning och akut ögonsjukvård vid S:t Eriks ögonsjukhus, om hur synen utvecklas hos små barn och behovet av glasögon som behandling för att undvika framtida funktionshinder
· Alexanders Westerberg, forskare vid IFAU som just nu arbetar på ett projekt om hur landstingens glasögonbidrag har sett ut och förändrats över tid
· Rune Brautaset, docent och programdirektor för Optikerprogrammet vid KI, om optikerns roll i vårdkedjan och vad olika synfel innebär för individen i praktiken
· Ann Wahlberg, skolsköterska på Maltesholmsskolan om rutinerna för skolbarns synundersökningar och sin bild av hur barn påverkas av att inte få de glasögon de behöver
· Fredrik Wistrand, vd för optikerkedjan Smarteyes, om hur branschen ser ut och hur landstingen kan pressa priserna väsentligt så att en utökning av dagens bidrag kan genomföras till en relativt sett liten kostnad.
Vi kan också föreslå flera landstingspolitiker som kan ge sin syn på prioriteringar och diskussioner i ett landsting.
Vi hoppas nu att regeringen inte lägger frågan åt sidan utan tar chansen att snabbt och till en relativt sett liten kostnad påverka landets landsting att förbättra förutsättningarna för en lyckad skolgång för tusentals barn i Sverige.