Glasögon till barn, en av de tre frågor som Majblomman
driver särskilt hårt, har nu äntligen hamnat högt upp på mediernas och
politikernas dagordning.
En liten tillbakablick: I mitten av 2000-talet lade våra
lokalföreningar, det finns 700 runt om i landet, märke till att allt fler
bidragsansökningar handlade om pengar till barns glasögon. Vi frågade oss
förstås vad som låg bakom och när vi kartlade frågan växte en oroande bild fram:
Många barn går utan glasögon trots att de behöver dem, landstingen som är
skyldiga att tillhandahålla hjälpmedel tar inget ansvar för glasögon till barn
i skolåldern, och intresset för frågan bland politiker var överlag lågt.
Glasögon till barn, framför allt till skolbarn, var en ickefråga. Sedan dess
har vi jobbat för en förändring. Skolbarn måste ha rätt till glasögon, oavsett
var man bor i landet och oberoende av hur föräldrarnas plånbok ser ut.
Under de senaste månaderna har alltså frågan äntligen hamnat
på den nationella politiska dagordningen. Frågan tas upp i riksdagens
socialutskott den 19 april, och i debatt i riksdagen den 2 maj. Under de
senaste veckorna har även medier runt om i landet börjat skriva om glasögon
till barn. Nu hoppas vi givetvis att det här ska leda till en förändring.
Men barns behov är omedelbara, de kan inte vänta. Under
tiden som politikerna diskuterar så fortsätter vi att dela ut bidrag till
skolbarns glasögon så att de kan följa med i skolan och vara med sina kompisar.
Och nu har även branschen reagerat på våra rapporter.
Optikerkedjan Smarteyes har tagit två fina initiativ som förbättrar situationen
för barnen under tiden som vi väntar på en förändring. Dels har de lovat allabarn i Sverige under 8 år gratis glasögon. Det kompletterar de glasögonbidrag
som finns för barn under 8 år, och det är en lovvärd insats. Smarteyes kommeräven att hjälpa Majblomman att hjälpa fler av de barn som söker bidrag hos oss,
genom kraftigt rabatterade priser på glasögon och synundersökning för barn över
8 år i deras butiker. Det är glädjande för våra lokalföreningar, som då får
pengarna att räcka längre.
Men, som sagt, ansvaret ligger i slutändan hos våra
landsting, som måste börja betrakta glasögon som ett hjälpmedel bland andra,
inte bara för de med allvarliga ögonsjukdomar eller ovanliga synfel, utan även
för skolbarn med ”vanlig” synnedsättning. Barn måste kunna följa med i skolan
och få så bra förutsättningar för sitt liv som möjligt. Det måste ett
välfärdssamhälle som Sverige kunna ta ansvar för.