Idag får Sveriges Kommuner och Landsting en skrivelse från Majblomman där vi ber organisationen utreda hur man ser på synfel som
funktionshinder hos barn. Vi vill också att man utreder hur stort behovet är hos barn i
skolåldern, och hur det påverkar barns motivation och skolresultat om de inte
får glasögon om de behöver det.
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen har barn rätt
till hjälpmedel vid funktionsnedsättning, men landstingen står inte för kostnaden.
Är inte nedsatt syn ett funktionshinder?
20 av 21 svenska landsting låter familjerna
själva ta kostnaderna för skolbarns glasögon. För barn under 8 år finns det
bidrag, av varierande omfattning, i alla landsting utom i Stockholm som helt
tog bort sitt bidrag år 2004. Landstingen lägger över sina kostnader på
familjerna, eller på kommunerna om det gäller familjer med försörjningsstöd. En undersökning som Dagens Arena har låtit göra visar oroande nog att kommunerna
blir allt mer restriktiva med bistånd, och det gäller också den delen av
biståndet som glasögon vanligtvis faller inom, ”livsföring i övrigt”.
Västra Götalandsregionen har avsatt 5 miljoner
för 2012 för att utöka sitt glasögonbidrag att även omfatta skolbarn. I flera
andra landsting finns det blocköverskridande ambitioner att utöka bidraget, med
Kristdemokraterna och Miljöpartiet som främsta förespråkare. Och alla partiledare
har uttalat sig positivt i frågan när Majblomman tillfrågade dem i Almedalen
förra året.
En utredning behövs för att klarlägga kostnaderna
för ett generellt glasögonbidrag. Men också om konsekvenserna för barnen om
landstingen inte tar sitt ansvar och börjar följa lagen.