Idag kom en av årets viktigaste rapporter för svenska barn –
Rädda Barnens barnfattigdomsrapport. Det är bra att barnfattigdomen kommer upp
på agendan. Det är förstås också djupt oroande att se den negativa trend som
rapporten visar. Det behövs åtgärder på det nationella planet. Men även
kommunerna behöver ha handlingsplaner förbekämpa barnfattigdom. Man behöver
också säkerställa att man följer de lagar som är satta för att skydda barn, jag
tänker då främst på skollagen, hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen,
och FN:s barnkonvention.
Vi på Majblomman jobbar året runt för att bidra till att barnen
i den här statistiken ska få en lite bättre tillvaro, bland annat genom att
dela ut bidrag till barn. Vi vill att alla barn ska kunna dela gemenskapen med
sina kamrater, i skolan och på fritiden, oavsett hur föräldrarnas plånbok ser
ut. Under 2011 delade vi ut 27,9
miljoner kronor till barn i olika delar av Sverige. Pengarna går i stor
utsträckning till saker som många av oss tar för givna. Det kan till exempel
vara en cykel, nya glasögon, avgiften för medlemskap i en idrottsförening eller
några julklappar. Under de senaste åren har särskilt kategorin ”Dyra och
nödvändiga saker” dit till exempel glasögon, kläder och skor hör, ökat.
Vi har sett en
utveckling över tid. För ungefär 10 år sedan gick majoriteten av våra bidrag
till att ge fattiga barns tillvaro lite guldkant, som var nog så viktig för
deras glädje och delaktighet i samhället. Idag handlar allt fler ansökningar om
bidrag till saker som är helt nödvändiga – kläder, skor, mediciner, glasögon. De
familjer som inte kan beviljas ekonomiskt bistånd men som inte heller har några
marginaler att tala om, för dem kan en plötslig kostnad för till exempel mediciner
eller glasögon ställa allt över ända. Barnen får vänta på nödvändiga saker,
eller får dem inte alls. Familjerna får sätta sitt hopp till ideella
organisationer.
Den som vill kan få
en skymt av verkligheten via vår pocketbok ”En vanlig dag”. Den visar hur
alla de ansökningar som kommer in till Majblommans olika lokalföreningar runt
om i landet kan se ut en helt vanlig dag.
Vi hoppas nu att debatten om barnfattigdom ska få präglas av
barnets upplevelser av att leva i en familj med små eller obefintliga
marginaler. Om vad som kan göras för att förbättra situationen. Och samtidigt
som vi pratar om förändringar måste vi komma ihåg att barns behov är
omedelbara. Att barn inte kan vänta i åratal på att arbetsmarknadsåtgärder ska
ge resultat. Det är här och nu det enskilda barnet drabbas. Det kan vara svårt
att förstå, men det finns faktiskt riktigt fattiga barn i Sverige, låt oss
hålla oss till det.
Inlägg
