Det är strålande att barnfattigdomen i Sverige har hamnat högt upp på den politiska agendan. Men allra mest har det handlat om siffror, definitioner, jobb eller bidrag till föräldrar. Det är alldeles nödvändiga diskussioner men det kommer att ta tid att fatta de rätta besluten och genomföra dem.
Men väldigt lite har diskussionerna handlat om barns omedelbara behov. Majblomman menar att det är relevant att använda ordet "barnfattigdom" eftersom det handlar om barns upplevelser på deras egna arenor. Skolan är den viktigaste. Alla riksdagspartier är eniga om att Sverige ska ha en kompensatorisk skola, därför finns en skollag som säger att skolan ska vara kostnadsfri för eleverna. Skollagen säger också att barn har rätt till omsorg även på skollov. Hälso- och sjukvårdslagen säger att barn ska få de hjälpmedel de behöver. Socialtjänstlagen reglerar också barnets bästa utöver riksnormen. Det är bland annat dessa lagar som ska mildra effekten för barn när familjen är utsatt.
Det är en besvärande djup klyfta mellan politikens intentioner och den verklighet många barn möter. Endast 10 av Sveriges kommuner har en plan för bekämpning av barnfattigdom.
På Majblommans seminarium i Almedalen lyfter vi upp dessa frågor. Per-Olof Hallin presenterar Västra Götalandsmodellen som går ut på att inkludera sociala risker i samhällets risk- och sårbarhetsanalyser. Lotta Gröning reflektera över om politiker kommer att kunna utrota barnfattigdomen och vad de i så fall behöver göra. Årets Bästa Barnkommner är på plats och presenterar goda exempel.
