Majoriteten av väljarna anser att elever ska få kostnadsfria glasögon.

Elever med nedsatt syn i grundskolan borde få glasögon på samma sätt som elever med nedsatt hörsel får hörhjälpmedel. Det anser 84 procent av väljarna. För vad är det för skillnad mellan att inte höra eller inte se i en undervisningssituation? I samma undersökning uppger 4 av 10 föräldrar till barn med synfel att de fått skjuta upp att köpa glasögon till sina barn.

I våra undersökningar har vi sett att det egentligen inte handlar om pengar eftersom glasögonbidrag till grundskoleelever skulle utgöra som mest 0,8 procent av landstingens budget. Eller som ett landstingsråd uttryckte problemet: ”Detta är en ickefråga och de grupper som skriker högst får mest.”

Det är väl känt att fattiga barn inte har en stark röst och det är därför Majblomman behöver därför vara ett röströr för dessa barn.

Det handlar inte om pengar utan om bristande kunskap.
Bristande kunskap om villkoren för barn i fattiga familjer och en del politiker och tjänstemän lever i tron att barn faktiskt får glasögon kostnadsfritt.

Några citat ur undersökningarna:

Riksdagsledamot, utbildningsutskottet: "Har just fått besked om att landstingen ger alla barn som behöver glasögon".

Riksdagsledamot, social- och socialförsäkringsutskottet: "Visste inte om att barn inte får tillgång till glasögon om föräldrarna inte kan betala. samma bör gälla som för hörhjälpmedel".

Lärare: ”Har just blivit varse denna fråga. Jag trodde att alla barn fick gratis synhjälpmedel.”

Lärare: ”Det här har jag upplevt många gånger. De trasiga glasögonen ersätts inte. Liksom nyanskaffning kan ta väldigt lång tid. Trodde att det fanns bidrag till barnen.”

När vi frågar barn om de varit med om att inte ha fått glasögon, var ett av svaren: ”Jag skulle ha fått glasögon om jag hade behövt, men just nu tror jag inte att jag skulle behöva, men jag har problem med min syn ibland för jag får huvudvärk väldigt ofta... :(”

Majblomman menar att barn måste har rätt till kostnadsfria glasögon under hela sin grundskoletid.

Politiker och tjänstemän behöver öka sin kunskap om barns villkor i en fattig familj – det räcker inte att hänvisa till att alla föräldrar ska få jobb, det behövs också inkluderande stödsystem direkt till barnen. Barns behov är nu och kan inte vänta.