Därför delar vi ut pengar till barns julklappar

Just nu jobbar Majblommans föreningar från norr till söder intensivt med bidrag till barn som behöver en riktig jul. Det är en hektisk tid, som förgylls av alla snälla människor som hör av sig. Många vill hjälpa genom konkreta insatser, kanske få dela glädjen med barnen som tar emot gåvorna.

Våra hjärtan slår för er som vill hjälpa, men vi har en önskan om att julgåvor till Majblomman utgörs av pengar.

När Majblomman ger stöd till barn i ekonomisk utsatthet, vill vi samtidigt stärka och frigöra mottagaren. Därför ger vi pengar och presentkort, mot bakgrund av föräldrars beskrivningar av sina barns önskningar och behov.

Med kontanta medel får föräldrar möjlighet att själva välja ut och köpa in de där julklapparna som gör barnen riktigt glada. Denna till synes lilla överföring av makt innebär värdighet och egenmakt. Vi konstaterar att detta stärker barnen och deras föräldrar. Det vill vi värna.

Jämlikhet och förtroende har präglat Majblomman i över hundra år. När Beda Hallberg introducerade Majblomman 1907, hade hon en vision om ett barnvänligt alternativ till den av förmyndarmentalitet präglade fattigvården. Att föra in ett barn- och jämlikhetsperspektiv i sammanhanget var banbrytande vid förra sekelskiftet, och är något Majblomman håller fast vid sedan dess.

Varmt välkommen med din julgåva. 

Höstlov - en av 16 lovveckor

Inför alla skollov får Majblomman många ansökningar om bidrag till barn i familjer som inte har råd. Med allt från idrottsläger och halloweenkläder till att kunna fika med kompisar eller att resa till mormor när mamma jobbar. Sammantaget handlar det om vanliga behov i vardagen, när skolan är stängd.

Höstlovet är bara en av 16 veckor då skolan håller lov och är stängd. Därtill kommer jullov, februarilov, påsklov, en rad studiedagar och givetvis sommarlovet. Vi vet att många barn upplever oro och känner sig utanför gemenskapen när ”alla andra” har möjlighet att ägna lovet åt äventyr, sport och ledighet med familjen. De vill inte ställa krav, för de vet att föräldrarna inte har råd. Många barn blir sittande ensamma under många, långa dagar.

Vi ser också att föräldrar upplever stress och oro. Normalt har den som är anställd fem veckors semester, och för att planera för mat tillsyn och aktiviteter krävs både tid, pengar och nätverk med släktingar eller vänner i samma situation.

Under skolloven blir klyftorna mellan barnen mycket tydliga. I vår föräldraenkät svarar tio procent att de spenderar 0 – 2000 kronor per barn på sommarlovet. Ytterligare tio procent lägger ner mellan 15.000 och 100.000 kronor per barn.

Kommunerna brister i sitt ansvar, och lägger 16 veckors omsorg och stimulans i föräldrarnas knä. Ett skollov innebär att den trygga skolmiljön försvinner, liksom ett mål mat per dag. Därtill kan vi konstatera att den kommunalal fritidsverksamheten tenderar att gå på sparlåga eller stänga helt. Detta strider mot skollagen, som är tydlig med att kommunen har ansvar för att erbjuda fritidshem även under skollov.

Givetvis handlar detta inte bara om att följa lagar. Kommunerna måste organisera sin verksamhet utifrån barnens behov, och i stället rusta upp för fritidsverksamheten. Det är en så kallad social investering i ordets bästa bemärkelse. 

Majblommans kommunrapport och kommunernas ansvar för barnen

Missa inte Majblommans kommunrapport, som kartlägger hur barn har det i skolan och på fritiden i Sverige 2015! Rapporten visar att de flesta kommuner saknar ett helhetsgrepp mot ekonomisk utsatthet, men också att det finns goda initiativ. 

I kommunrapporten konstateras bland annat att:

- 7 procent av kommunerna jobbar med specifika planer för bekämpning av barnfattigdom

- 47 procent har en policy vad gäller kostnader och insamlingar i skolan.

- 9 procent erbjuder grundskolebarn gratis kollektivtrafik utan begränsningar.

- 86 procent har avgiftsbelagd kulturskola

- 21 procent ger försörjningsstöd till dator och internetabonnemang

Med hjälp av rapporten pressar Majblomman på kommuner som inte lever upp till de rättigheter som barn har i vardagen, enligt svensk lagstiftning i skenet av Barnkonventionen. 

Trots att det fortfarande är ovanligt med handlingsplaner mot ekonomisk utsatthet bland barn, så ser vi att det finns kommuner som förbereder sig för att agera. Men det gäller att kommunerna agerar beslutsamt och snabbt. Barn kan inte vänta. På SVT Opinion kan du läsa Majblommans senaste debattartikel , där vi menar att det borde vara obligatoriskt med en handlingsplan i varje kommun. 

Om Morgans mission och konsekvens inom SVT

SVT-produktionen Morgans mission är ett mycket viktigt och välkommet program. Någon skriver träffande på webben att programledaren tillika barnrättskämpen Morgan Alling borde klonas. 

Ja, alla skolklasser i hela landet borde sannerligen få ta del av den genuina kunskap och det brinnande engagemang som Morgan står för. Alla barn borde få uppleva att det finns vägar till ett kamratligt och snällt klimat, och till försoning. 

Detta kan vuxenvärlden hjälpa till med. För Morgan har massor av likasinnade, runt om i landet. De är inte lika kända och saknar stora plattformar, men de finns på fritidshem, i skolsalar och hemma vid köksbordet. 

Det är som sagt oerhört viktigt att SVT tar upp mobbning med sådan känsla och effektivitet. Samtidigt är det svårt att ignorera hur public servicebolaget titt som tätt jobbar åt rakt motsatta hållet. Vi ska inte glömma många av SVT:s stora succéer bygger idén om att slå ut människor på olika sätt. Atleterna, Mästarnas Mästare och självaste Melodifestivalen kokar obekymrat ner till att den som presterar sämst eller ogillas av massan åker ut.

Nej, det är inte jättesynd om vuxna elitidrottare och artister, men man kan sannerligen fråga sig vad idén om utslagning som något helt normalt signalerar till alla barn som växer upp. Det lär inte göra behovet av program som Morgans Mission mindre. 

Att Morgans Mission fått så fantastisk respons av svenska folket säger något. Människor har längtat efter ett seriöst grepp om det förtärande samhällsproblem som mobbning är.

Det är ingen slump att vi har en restriktiv lagstiftning kring reklam som riktar sig till barn. Media har stark genomslagskraft och skapar ramar för barns verklighet. Vi efterlyser program som Morgans mission, som bygger på samarbete och individens betydelse i gruppen. Det är tydligt att detta är minst lika attraktivt för tittarkollektivet som utslags-tv. 

Majblomman välkomnar höjd riksnorm

I dag kom nyheten att regeringen efter förhandlingar med Vänsterpartiet höjer riksnormen för barnfamiljer som behöver försörjningsstöd. En välkommen förbättring för många av de barn vars föräldrar vänder sig till Majblomman för att få ihop till allt som barnen behöver i sin vardag.

Majblomman har örat mot marken när det gäller barns behov, sedan över hundra år tillbaka. Under våra tidiga år gick bidragen till barn med tuberkolos, medan ansökningarna under goda perioder handlat mer om att ge barn lite guldkant på tillvaron. Just nu ser vi att många ansökningar gäller bidrag till sådant som Socialstyrelsen menar att försörjningsstödet ska omfatta. Vi ser att allt fler socialsekreterare hjälper sina klienter att söka bidrag från Majblomman, för saker som försörjningsstödet borde räcka till. Det är anmärkningsvärt. En höjning av riksnormen är rimlig, och välkomnas av Majblomman. 

Sommarlovspeng bra - så länge kommunerna sköter sig

Helgens bästa nyhet ur barnperspektiv var att regeringen satsar på sommarlovspengar till Sveriges kommuner. En välkommen reform, men risken att stödet används på fel sätt får inte ignoreras.

En av Majblommans största bidragsändamål är kopplat till sommarlovet. Våra 650 lokala Majblommeföreningar ger varje sommar mängder av bidrag till barn som behöver allt från badkläder till metspön och koloniavgifter.

I och med att vi ser detta lokala behov från hela landet har Majblommans riksförbund i flera år drivit debatt i frågan. Vi har då betonat att kommunerna har ansvar för barnen även under skolloven. Det är inget kontroversiellt, utan framgår av skollagen. Och lagen omfattar barn upp till 13 år.

Barnen har skollov i 16 veckor under ett läsår och föräldrar har fem veckors semester.

Lösningen hade varit enkel, om inte kommunerna mer eller mindre bommat igen under skolloven. Detta feltänkande leder till att ideella föreningar och föräldrar får ta över ansvaret enligt skollagen under skolloven. De ekonomiska klyftorna blir tydliga. I vår sommarlovsrapport tidigare i år kunde vi se att de föräldrar som spenderar minst pengar på sommaraktiviteter betalar mellan noll och 2.000 kronor, medan de som spenderar mest kommer upp i mellan 15.000 och 100.000 kronor.

För ekonomiskt utsatta barnfamiljer blir sommarlovet en mycket tuff tid. Värst är det för barnen, om inte samhället sluter upp. Förskolor och fritidshem ska ha öppet. Verksamheten kan gärna ändra karaktär om man vill ta hjälp av föreningar, men ansvaret och kvalitetssäkringen kan aldrig flyttas utanför kommunens ansvar.

Majblomman menar att de pengar som regeringen nu avsätter måste gå till den verksamhet som är reglerad i skollagen och socialtjänstlagen. Nu är det upp till kommunerna att göra rätt.

Glasögon till barn ingen dum investering

I en osignerad ledare i Expressen menar någon att reformen med glasögon till alla barn med synfel är en dyr om dum satsning. Den övergripande analysen i texten berör Vänsterns ekonomiska politik. Att regeringen budgeterar för barnglasögon får statuera exempel. Att den i sammanhanget modesta satsningen på glasögon till alla skolbarn med synfel samtidigt är en investering i alla barns utbildning bortser skribenten ifrån.

Att säkerställa att alla skolbarn med synfel får glasögon så att de kan hänga med i skolan är inte att kasta pengar i sjön. Det är lika rimligt som att barn med hörselskador får hörapparater eller att barn med diabetes får insulin. Att förse barn med erforderliga hjälpmedel i skolan, oavsett familjens ekonomi, handlar inte om partipolitik utan om att tillgodose barns rättigheter enligt skollagen och hälso- och sjukvårdslagen. Att samtliga partiledare tydligt har uttryckt sitt stöd till att alla barn ska kunna se ordentligt i skolan indikerar också att det här är en fråga om barns rättigheter och inte om partipolitik.