Det civila samhället – en viktig del av ett demokratiskt och socialt hållbart samhälle

Majblomman, liksom alla andra verksamheter i det civila samhället, vilar på de människor som engagerar sig ideellt. I vårt fall handlar det i huvudsak om människor från skolans och hälso- och sjukvårdens världar som kompletteras av en lång rad skilda kompentenser från andra områden. Men alla med samma mål för sitt engagemang: att göra något för de barn som far illa i vårt samhälle. Och det är det som gör det lätt att engagera människor i Majblomman – man kan göra något för barnen på hemmaplan, på den egna orten. Särskilt om man arbetar nära barn ser man att det finns många barn som saknar sådant som andra tar för givet. Majblomman erbjuder en konkret arena för det engagemanget.

Den nyligen släppta rapporten Framtidens civilsamhälle från Framtidskommissionen visar att ideellt arbete har förblivit starkt och stabilt under de senaste tjugo åren, trots farhågor om att det ideella engagemanget skulle vara på nedgång. Varannan svensk engagerar sig ideellt. Sverige har en med internationella mått mätt mycket hög aktivitet i den ideella sektorn. Men det sker förändringar när allt fler engagerar sig under kortare tid och mer flyktiga former än tidigare.

Rapportförfattaren Tobias Harding reser ett antal viktiga frågor: hur ska staten och det civila samhället samverka i framtiden? Hur ser det ideella engagemanget ut och hur påverkar det den demokratiska processen?

I den senaste socialchefsrapporten från fackförbundet Vision menar 9 av 10 socialchefer att de kommer att bli allt mer beroende av den frivilliga sektorn framöver. Men bara 1 av 10 har fungerande samarbeten. I rapporten från Framtidskomissionen talas framför allt om civilsamhället som leverantör av välfärdstjänster, och om statens ekonomiska stöd till civilsamhället. Men i Majblommans relation till socialtjänsten handlar det mycket om att utgöra ett komplement till det stöd som samhället kan ge, där vi kan ge ekonomiska bidrag för att barn i ekonomiskt utsatta familjer ska kunna få något som det allmänna inte kan bidra med. Där jobbar vi för att öka kunskapen om oss och vår verksamhet bland socialsekreterare.

I rapporten från Framtidskommissionen finns också tankar om vad som händer när en organisation professionaliseras, då allt fler organisationers medlemmar enligt Tobias Hardin tappar i makt, till förmån för de anställda. Majblomman går inte åt det hållet. Vi har en väldigt platt organisation. Vi strävar ständigt efter korta beslutsvägar och en nära kommunikation mellan lokala representanter och riksförbundet.  Vi har inga mellanled i form av distrikt med egna kontor, utan nära 700 lokalföreningar med tusentals volontärer, och ett litet kansli med 7 anställda. Kansliet är en serviceorganisation, som förutom att vi servar lokalföreningarna med allt som behövs runt insamlingen också driver Majblommans gemensamma riksprojekt – vårt sommarläger på Galtarö, folk- och opinionsbildning runt frågor vi uppmärksammar genom våra bidragsansökningar, samt bidrag till forskning runt barns hälsa. Organisationen ska vara kvalitetssäkrad, även våra volontärer ska hantera till exempel bidragsansökningar utifrån etiska riktlinjer och gemensamma beslut. Men vi kommer aldrig att bli en toppstyrd organisation utan barns aktuella behov ska alltid styra vår verksamhet.

”Framtidens civilsamhälle” är skriven av Tobias Harding, filosofie doktor vid Linköpings universitet. Med det civila samhället menar man alla de organisationer och initiativ av olika slag som samlar ideella krafter.  Rapporten är en underlagsrapport till Framtidskommissionen, som leds av statsministern och har i uppdrag att kartlägga framtida utmaningar för Sverige. 

Majblomman kandidat till utmärkelsen Årets Lobbyist

I Resumé, branschtidningen för medier och marknadskommunikation, kan man läsa att jag är en av kandidaterna till utmärkelsen Årets Lobbyist för Majblommans arbete med att driva frågan om barns rätt till glasögon.

Vårt arbete med att folk- och opinionsbilda om att många skolbarn tvingas avstå från glasögon då föräldrarna inte har råd sträcker sig många år tillbaka i tiden. Vi har inte gett oss, och nu börjar det ge utdelning. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga landstingens bidrag. Flera landsting har också på egen hand beslutat att utöka sina bidrag att omfatta skolbarn. Stockholms landsting har återinfört bidraget efter flera år utan något bidrag alls. Att själva arbetet som har lett fram till dessa framsteg nu uppmärksammas av experter på kommunikationsområdet är förstås mycket hedrande.

Budskapet rör vid många hjärtan. Och det ska det. Barn i Sverige har rätt till hjälpmedel, men många landsting snålar när det kommer till glasögon för skolbarn. 29 700 skolbarn i Sverige har fått vänta på glasögon då föräldrarna inte har råd. Ungefär 10 500 av dem väntar i minst ett år. Det är lätt att förstå hur det kan påverka både skolgång och fritid för de här barnen.

Bland de övriga kandidaterna till Årets Lobbyist finns bland annat RFSL och HBT-rörelsen, SAAB, Sjuksköterskeupproret, Lärarnas Riksförbund och dataspelsbranschen. Vinnaren utses den 14 november. 

Dyrt i längden att rusta ned omsorgen om barnen i tuffa tider

Det talas om att en ny våg av varsel är på väg. Det skapar otrygghet vid köksborden och ända in i barnrummen. Nu är det viktigare än någonsin att hålla tag i tryggheten runt barnen. Att inte dra ned på skolan, fritidsverksamheten, socialtjänstens pengar för barns behov och så vidare. Barn, som har väldigt lite att säga till om i vårt samhälle, ska inte bli offer för neddragningar.

Istället uppmanar jag kommuner att vara offensiva och satsa, även i tuffa tider. Studier visar att det går att räkna på hur kommunerna sparar pengar på tidiga insatser. Motsatsen, att dra ned på omsorgen om barnen, riskerar att få konsekvenser på längre sikt, både för samhällsekonomin och för enskilda individer. Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har intresserat sig särskilt för de sociala och ekonomiska konsekvenser som ett ekonomiskt utanförskap för med sig, både i nuläget och i framtiden. De förespråkar sociala investeringsfonder, där man avsätter pengar för sociala investeringar som ska minska kostnader på sikt. Pengarna kan trygga långsiktiga lösningar och visar på ett klokt tänk – från den kortsiktiga synen på sociala insatser som brända pengar i årets budget, till sparade pengar i framtiden. För att inte tala om de mänskliga vinsterna. Det går inte att räkna på vad utanförskapet kostar individen. Men det går att räkna på kommande kostnader för arbetslöshet, sjukskrivningar och kriminalitet.

Ett antal svenska kommuner har inrättat sociala investeringsfonder. Norrköping, Malmö, Tomelilla och Umeå är några av dem. Norrköpings kommun driver bland annat ett projekt med pengar från sin fond som ska hitta orsakerna till, och förhindra skolfrånvaro hos barn. I Umeå driver man bland annat ett yrkesförberedande gymnasieprogram för elever med ADHD och ADD, och ett utbildningsprogram för att säkra kompetensen hos socialarbetare som möter barn, unga och familjer. Även om det ännu bara är ett fåtal kommuner som startat med sociala investeringsfonder är det början på ett nytt och friskare synsätt på sociala satsningar. Det gäller också de kommuner som har valt att organisera sig så att olika förvaltningar kan samarbeta i frågor som rör barn och unga.

Det är viktigt att lära av historien. Minns 90-talet och hur nedskärningarna drabbade barnen. Låt oss inte göra om det misstaget. Våga satsa framåt. Det kommer att löna sig.

Barnen kommer i kläm när socialsekreterarna inte får tillräckliga resurser

Hårt pressade socialsekreterare och klienter som kommer i kläm. Det rapporterar Akademikerförbundet SSR. Majblomman hoppas att den här frågan får den tyngd den förtjänar, och att våra politiska beslutsfattare ser konsekvenserna av att snåla i denna viktiga del av vårt gemensamma skyddsnät. I slutändan drabbas barnen hårt, mycket hårt, när socialtjänstens pengar inte räcker till.

Det här är något som vi på Majblomman har mött, många gånger. Det är naturligtvis inte acceptabelt att barnen inte får sina behov tillgodosedda. De möten vi har haft med tjänstemän från socialtjänsten visar att de verkligen vill hjälpa sina klienter. Men resurserna är knappa. När pengarna inte räcker letar handläggarna efter fonder och hjälper till med intyg, de gör allt de kan.

Många hjälper familjer att söka pengar från Majblomman. Majblomman har en viktig roll i nätverket runt barnen, tillsammans med bland andra socialtjänsten men också skolan. Vi ska komplettera samhällets stöd, och nu laddar vi för att att utöka vår dialog med socialtjänsten runt om i Sveriges kommuner för att kunna jobba ihop på ett ännu bättre sätt. 

Tusentals barn i Sverige väntar fortfarande på de glasögon de behöver

Idag, den 11 oktober, är det World Sight Day, instiftad av WHO för att lyfta fram människors rätt till god syn. Även i Sverige finns det anledning att uppmärksamma dagen. Tusentals skolbarn får inte de glasögon de behöver, det visar Majblommans undersökningar. Landstingen måste börja tolka lagen betydligt mer generöst än vad man gör idag och det snarast. 

Ansvaret för medicinsk behandling och personliga hjälpmedel ligger enligt hälso- och sjukvårdslagen hos våra landsting. För barn i skolåldern är glasögon ett hjälpmedel för att korrigera en synnedsättning. För mindre barn, upp till 8-10 års ålder när synen fortfarande utvecklas, är glasögon att betrakta som medicinsk behandling. Om problemen inte behandlas kan de få omfattande konsekvenser, t ex synnedsättningar som inte går att behandla senare. Vissa tillstånd kan till och med leda till blindhet.

Majblomman menar att det är en rättighet för barn att få hjälpmedel vid funktionsnedsättning eller som medicinsk behandling, oavsett var man bor i landet och oavsett hur föräldrarnas plånbok ser ut. Glasögon borde vara kostnadsfritt för barn, på samma sätt som hörapparater är det. Det är alltså en barnrättighetsfråga. Men kostnadsfria glasögon skulle särskilt mildra effekterna av barnfattigdom och ge fler barn bättre förutsättningar för en lyckad skolgång.

Alla landsting ger nu bidrag för mindre barns glasögon, men i varierande omfattning. Och bara en bråkdel av landstingen ger bidrag till skolbarns glasögon. Regeringen har glädjande nog gett Socialstyrelsen i uppdrag att utreda barns behov av glasögon och hur landstingens bidrag ser ut.

Majblommans sifo-undersökning från i våras visade att 10 500 skolbarn inte har fått glasögon på ett helt år, trots att de behöver. Ytterligare 16 000 skolbarn har fått vänta i tre månader eller mer på glasögon. Bakom de här siffrorna finns barn som har svårt att hänga med i skolan och på fritiden för att de inte kan se ordentligt. Det handlar om en hel termin eller mer. Ett år är också lika lång tid som Socialstyrelsen fått på sig att genomföra sin utredning. Det hinner hända mycket i ett barns liv under den här tiden.

Socialstyrelsens utredning ska redovisas senast den 1 juni 2013. För oss på Majblomman är dock bilden klar: Vi har redan kartlagt hur bidragen ser ut i alla landsting, gjort en kunskapsöversikt med hjälp av experter och gjort beräkningar på hur många barn som behöver glasögon. Majblomman har drivit frågan i många år, den har sin grund i det behov vi möter i barnfamiljers bidragsansökningar till våra lokalföreningar.  Bilden är oroande. Samtidigt sker det förändringar till det bättre: Flera lågprisaktörer har kommit in i glasögonbranschen de senaste åren. Genom upphandling borde landstingen kunna få riktigt bra priser. För en enskild familj, med små eller inga marginaler, kan glasögon däremot fortfarande vara en omöjlig utgiftspost. 

Sedan Majblomman började uppmärksamma landstingen på problematiken har några av dem tagit ett barnrättsperspektiv och beslutat att ge bidrag även under skolåldern.  Men fler landsting behöver tolka lagen mer utifrån barnets perspektiv än vad man gör idag. Det är svårt att sätta en prislapp på sämre självkänsla, utanförskap och sämre skolresultat. Det är lättare att räkna på vad det kostar att bekosta extraundervisning. Jag vågar påstå att glasögon till de här barnen skulle vara en betydligt billigare lösning, både för individen och för samhället.

Läs gärna mer i vår rapport Majblomman om skolbarns rätt till glasögon. 

Majblommans bidrag till barns fritidsaktiviteter ökar

Riksidrottsförbundet rapporterar att många barn som vill idrotta inte får det då familjen inte har råd. TV4 uppmärksammar detta i en rad inslag i veckan, bland annat deltog jag i ett samtal i Nyhetsmorgon. Med i inslaget var också Susanne Wadell, fembarnsmamma som inte har råd att låta barnen gå på fritidsaktiviteter. Hon är en hjältinna som delar med sig av sina erfarenheter och förklarar hur det är att tvingas prioritera mellan sina barn.

Problemet med kostnader för fritidsaktiviteter är inte nytt för oss på Majblomman. Våra lokalföreningar betalar ut mer och mer pengar för just fritidsaktiviteter. Mellan 2008 och 2011 ökade de utbetalningarna från 1,5 miljoner kronor till 2,1 miljoner kronor. Då tillkommer bidrag för utrustning och lägervistelser. Behoven ökar stadigt, det ser många av våra lokalföreningar i sina ansökningar.

Majblomman spelar en oerhört viktig roll för att de här barnen ska få möjligheter att delta i meningsfulla fritidsaktiviteter. Majblommans insamling, som sker i april när 100 000 barn säljer majblommor, används under hela året till bland annat bidrag till fritidsaktiviteter för enskilda barn. Det kan vara medlemskap i en förening, utrustning eller möjlighet att åka på ett läger. Alla barn måste få möjlighet att dela gemenskapen med sina kompisar och få en meningsfull fritid.

Här är länkar till ett par lokala inslag där Majblommans medlemmar uttalar sig:

Stockholm: http://www.tv4.se/nyheter/klipp/allt-fler-foraldrar-soker-ekonomisk-hjalp-till-barnens-idrottande-2222449

Linköping: http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_linkoping?title=ungdomsidrott_-_en_klassfraga&videoid=2221940

Majblomman delar ut allt mer pengar för barns basbehov

Majblommans lokalföreningar, det finns 700 runt om i landet, delar ut allt mer pengar för nödvändigheter som kläder, mediciner och glasögon. Detsamma gäller bidrag till fritidsaktiviteter. Många familjers dåliga ekonomi blir särskilt tydlig i början av hösten när skolan och fritidsaktiviteterna drar igång. Då är det mycket ska bekostas under kort tid, till exempel regnkläder, väskor och annan utrustning. De som lever med små, eller inga, marginaler, får det extra tufft nu. Deras ekonomi är redan ansträngd efter sommarlovet, då de haft ökade kostnader för mat och aktiviteter. Det märker vi på Majblomman då vi får in väldigt många ansökningar just inför och under hösten.

Mellan åren 2008 och 2011 ökade utbetalningarna för basbehov från 3,4 miljoner till 5,1 miljoner. Det rör sig i huvudsak om pengar för kläder, mediciner och glasögon. Även bidragsutbetalningarna för fritidsaktiviteter följer samma trend. Mellan 2008 och 2011 ökade de utbetalningarna från 1,5 miljoner kronor till 2,1 miljoner kronor.

Majblomman arbetar tillsammans med lärare, skolsköterskor och andra i barns närhet för att ge stöd till barn i ekonomiskt utsatta familjer. Det kan vara pengar till en cykel, medlemsavgift i en idrottsförening eller en dator. Saker som gör att barn kan vara med och dela gemenskapen med sina kompisar, både i skolan och på fritiden och som ger guldkant på tillvaron. Men nu ökar alltså behovet av stöd för betydligt mer grundläggande behov. Saker som, för människor som får ekonomiskt bistånd från kommunernas socialtjänst, ska ingå i försörjningsstödet.

Vi ser att det finns en ökande frustration bland många socialsekreterare. De får allt mindre möjligheter att bevilja klienterna det de behöver och har rätt till, och hjälper dem istället att söka bidrag hos hjälporganisationer. Men någonstans måste även vi som organisation dra gränsen. Vi kan inte ta över samhällets ansvar, vi ska komplettera det och se till barnets bästa.