onsdag 22 augusti 2012

Sociala risker en viktig del i samhällets krisberedskap


”Alla människor är en tillgång, om de får en möjlighet”. Det var en av Västra Götalands landshövding Lars Bäckströms poänger när han idag inledde ett seminarium på temat Fattigdom och segregation. Länsstyrelsen i Västra Götaland är en av huvudmännen bakom en modell för att beräkna sociala risker i risk- och sårbarhetsanalyser. Även Västra Götalandsregionen (VGR), Myndighetenför samhällsskydd och beredskap (MSB) och ett antal kommuner runt om i landet är med i arbetet. När modellen är klar ska den kunna användas av kommuner och andra som är skyldiga att upprätta just sådana planer. I nuläget är naturkatastrofer, sjukdomsepidemier och andra uppenbara kriser självskrivna i sådana planer. Men även sociala risker kan få enorma konsekvenser för ett samhälle, och dagens seminarium skulle belysa just vikten av att känna till dessa sociala risker, för att också kunna beräkna dem och arbeta förebyggande.

En rad initierade och engagerade föreläsare belyste fattigdom och utsatthet ur en rad vinklar. Demokrati och delaktighet är återkommande teman. Vikten av människors möjlighet att se ljust på sin framtid, hur socioekonomiska skillnader påverkar vår hälsa och vår delaktighet i samhället likaså. Och inte minst, vilka konsekvenser man kan se om man inte förebygger. Tyvärr fick professor PO Hallin, som är en av de som arbetet mest i projektet, ställa in sitt deltagande men projektledare Matilda Johansson och säkerhetsstrateg Erik Burman berättade om detta spännande initiativ och hur modellen, när den är klar, kan komma att användas för ett tryggare samhälle.

Docent Hans Abrahamsson målade upp de stora globala penseldragen. Hur man kan se hur staten allt mer drar sig tillbaka och överlåter ansvar åt det regionala och lokala men utan att avsätta resurser. Att det är problematiskt, och att mänskligheten står inför en av sina största utmaningar någonsin. De fattigaste i världen idag bor inte på landsbygden i de fattiga länderna, nej, 75 procent av världens fattigaste bor i städer i medelrika länder, städer som ökar kraftigt i omfattning. Hans Abrahamsson påpekade också hur rykten om ett lands eller en stads sociala hållbarhet påverkar andras investeringsvilja och pratade om förslaget om sociala investeringsfonder. På något sätt behöver man komma bort från det kortsiktiga tankesättet om att investeringar i social hållbarhet är en ”driftskostnad”, medan byggandet av en ny simhall är en investering som kan skrivas av under många års tid. Sociala investeringar kostar pengar nu, men sparar enorma pengar sen.

Göteborgs stads Seroj Ghazarian, utvecklingsledare, pratade om hur viktigt det är att den offentliga sektorn möter sina medborgare på ett bra sätt. Om hur diskriminering i alla former är ett stort hot som i förlängningen leder till fattigdom och sedan till oro. Han påpekade att vår grundlag tydligt uttrycker att ”den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten” och att detta måste vara kärnan och inte betraktas som tillfälliga projekt.

Göran Henriksson, på VGR, lyfte fram hur hälsa och fattigdom går hand i hand. Hälsa är en förutsättning för social hållbar utveckling, samtidigt som ohälsa är större i grupper med lägre socioekonomisk status. Göran Henriksson pekade också på vikten av att studera statistik ned på stadsdelsnivå. Det är stora skillnader i hälsa mellan de rikare och de fattigare stadsdelarna i Göteborg, och i klyftorna uppstår farliga spänningar.

Rosmarie Jonasson, fritidsledare i Göteborgs stads östra delar, och Tomas Norberg, från Räddningstjänsten i Storgöteborg, berättade om verksamheten ”Människan bakom uniformen”. Ett sedan några år tillbaka löpande arbete i Göteborg med att få människor inom uniformerade yrken, bland annat poliser, brandmän och ambulansförare, att möta ungdomar från socioekonomiskt utsatta områden. Att ”se människan bakom uniformen, och ungdomen under kepsen”. Ett mycket konkret exempel på hur arbetet med att minska klyftor kan se ut, och hur viktigt det är att arbeta med just barn och ungdomar.

Avslutningsvis pratade Siv Anderson om sina erfarenheter från sitt långvariga arbete i stadsdelarna Gunnared och Angered, om barnkonventionens innehåll och betydelse, och att hon ser stora behov av att samarbeta över gränserna för barnens välfärds skull. I Angered lever en fjärdedel av alla barn i en familj som är beroende av försörjningsstöd. Man ser också att andelen som lever allt längre på försörjningsstöd ökar, man fastnar och det påverkar barnens syn på sin framtid.

Även om arbetet med att se de sociala riskerna på det här sättet är i sin linda så är det här ett mycket bra startskott för en ökad medvetenhet om att sociala investeringar lönar sig. Man har helt enkelt inte råd att låta bli, samhällsekonomiskt. Konsekvenserna kommer att bli ett otryggare samhälle där man lägger pengar på polis, sjukvård och andra reaktiva insatser, och där man riskerar att gå miste om inkomster när investerare och andra drar sig tillbaka. Som landshövdingen påpekade i sin inledning så har Sverige gått från fattigdom till folkhem på en generation. Vad händer nu, under nästa generation, om vi inte klarar av att bekämpa den fattigdom som påverkar en kvarts miljon barn i Sverige? Vilket är deras arv? 

tisdag 21 augusti 2012

Barn i grundskolan behöver ha tillgång till dator med Internet i hemmet


Majblomman är en av Socialstyrelsens remissinstanser när man nu uppdaterar sina allmänna råd till landets kommuner om hur man kan bedöma och handlägga ekonomiskt bistånd.

Idag ingår inte dator och Internetabonnemang i normen för försörjningsstöd och Majblomman menar att detta måste ändras. Glädjande nog är detta en av de förändringar Socialstyrelsen föreslår och det är en viktig förändring som inte får dröja.

Det är vanligt att Majblommans lokalföreningar får bidragsansökningar som handlar om just datorer. I dagsläget är det väldigt få kommuner som beviljar stöd för dator och Internet, endast 11 av landets 290 kommuner enligt vår senaste undersökning. En del skolor ger sina elever möjlighet till lånedatorer, men långt ifrån alla. Det är viktigt att försäkra sig om att också barn i familjer med försörjningsstöd får samma goda förutsättningar som sina kamrater att göra sitt skolarbete.

I sin konsekvensbeskrivning anger Socialstyrelsen att det här kommer att öka kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd. Men då gäller det att även betrakta frågan ur ett större perspektiv, vilket Majblomman också påpekat i sitt remissvar. Om barn får bättre förutsättningar för sitt skolarbete och kan delta på lika villkor som sina kamrater, då finns det bara vinster att göra, både samhällsekonomiska och mänskliga.